Sängmonumentet, vita golv & skurgummeknän

Nu närmar vi oss slutfasen på projektet "Elliots nya säng". Nu är det ju inte bara en säng utan en säng kompletterad med två skåp och tre lådor under sängen. Snickrandet är avklarat, målandet likaså. Dörrarna på de båda skåpen har försetts med gångjärn och beslag för dörrstängningen. Det enda som kvarstår är att finna lämpliga beslag till lådorna - skålhandtag, knoppar, öglor eller något annat. Någon som har ett bra tips?

I väntan på att Elliot skall flytta in, har vi lagt ut ett härligt Lexington-täcke och kastat in några kuddar. Det blev en perfekt myshörna för hela familjen (2 x 1,05 meter). Notera gärna att Ann inte har någon som helst del i den obefintliga stylingen. Det är jag och ingen annan som försökt puffa upp kuddarna.

I övrigt har Ann drivit ett eget projekt med bistånd av sin far. Jag tyckte att tiden mellen idé och färdigställande var alldeles för kort - därför avstod jag att bidra med handkraft. Golven i vår lilla, sekundära hall samt vardagsrummet skulle slipas och målas vita. Slipning och målning är klar. Golven behövde strykas fyra gånger (!) och jag fick det tvivelaktiga nöjet att genomföra penselstrykning nr. 3 och 4. Jag slapp alltså inte undan med andra ord ;) Slutresultatet blev riktigt fint men vi har ännu inte ställt tillbaka inredning och möbler. Vi vill låta färgen härda några dagar först.

Här ser du ett par bilder lånade från MormorRuthsAnn (golven har målats endast 2 ggr nedan). De tidigare vackert gultonade (Narcisse) väggarna ser närmast smutsiga ut helt plötsligt. Det blir nog till att måla väggarna vita också . . .



För några veckor sedan genomgick jag en knäartroskopi, dvs en knäoperation genomförd via tre hål i vävnaden över knät. Man åtgärdade den mediala menisken och Plica synovialis. Allt gick bra och jag inväntar nu ett liknande ingrepp på höger knä. Tydligen har jag belastat mina knän lite för mycket i samband med skidåkning och gruppträning av olika slag. Jag var instruktör under många år med ca.10 pass i veckan och deltog intensivt i varje pass. Numer blir det en mer beskedlig mängd instruktörspass - 1 gång/vecka ;)

Innan ingreppet träffade jag den genomförande kirurgen för att han skulle känna på knäna och inte minst med tuschpenna markera vilket knä man skulle skära i. När han hade gjort vad han skulle, frågade han: "Står du på knä mycket?" Jag svarade: "Ja, jag snickrar ju en del hemma". Han följde då upp med den för mig numera klassiska meningen: "Du har knän som en skurgumma". Jag blev riktigt ställd och fattade inte riktigt vad han syftade på. När så min tvillingbror häromdagen var på besök, drog vi ner brallorna båda två för att vi och våra respektive skulle kunna jämföra våra knän. Skillnaden var påtagbar! Hans knän var lena och mjuka som en babyrumpa. Mina knän hade en förtjockad, grov hud och en tydlig tendens till valk under varje knäskål.

Tänk vad man får stå ut med bara för att man pysslar och snickrar en del här hemma! Jag avslutar således med en varning till alla män där ute: "Låt inte sambon/hustrun driva dig till alltför mycket knästående arbete i samband med era renoveringar! Om du ändå måste, glöm inte att använda tjocka knäskydd".

Ha det gott i den ljuva sommarvärmen!

Peter

Pappa kom ihåg i år . . .

Vid den här tiden förra året - dagen då Mors Dag firades alltså - startade jag dagen med att med rodnande kinder slå upp mina ögon, lämna sovrummet, gå ned för trapporna och med skuldmedveten blick sätta mig vid det dukade frukostbordet runt kl. 9. Missen, som jag får skylla på trötthet, resulterade så småningom i ett trevligt hål i väggen mellan kök och matsal. Vägen dit beskrevs av både Ann och mig själv. Slutresultatet kan man få en glimt av här.


Nåväl, i år undvek jag i varje fall direktiv för ett nytt snickeriprojekt i samband med intagandet av Mors Dags-frukosten. I år fullföljde jag ambitionen att faktiskt ställa väckarklockan och därefter vakna till dess signal. Väl uppe gick jag över till Elliots rum och väckte honom. Bara det är ju smått fantastiskt! I normala fall är det han som väcker oss - tidigt! - de övriga 364 dagarna under året.

Vi tassade ner till köket och jag bad honom att rita en teckning kring det foto av honom och lillebror jag limmat på ett papper. Han satte igång och själv smög jag ut i trädgården för att plocka lite blommor. Morgonen var för övrigt helt ljuvlig! Ljumma vindar, strålande sol, blå himmel, kvittrande fåglar, bräkande lamm och inte minst pipande fågelungar i fågelholken på lekstugan.

När jag sedan kom in för att sätta blommorna i en vas, fann jag för det första ingen vas (möjligen beroende på att Ann som bekant flyttar omkring våra prylar då och då ;) och för det andra fann jag inte heller något snöre att knyta runt blommorna. Det fick bli lite hederlig najtråd istället! Lite som att limma ihop ett pepparkakshus med hjälp av limpistol . . .


Frukosten åt vi sedan på farstukvisten i den varma brisen - helt fantastiskt behagligt! Lille Oliver hade dessförinnan fått sig en stadig mjölkfrukost och låg nu och sov sött i barnvagnen.

Nu kan man ju möjligen betrakta detta blogginlägg som en klapp på den egna axeln men jag ville bara dela med mig eftersom jag är så nöjd med, att jag faktiskt fick till något som kan kallas firande av Mors Dag. Sedan skall jag villigt erkänna, att det var Ann som fixade lunchen under tiden som jag snickrade på Elliots nya sängmonument. Sängen är snart färdigsnickrad - jag skall bara klä de tre lådfronterna med råspont.

Ja, vi säger väl så för nu. Ha det gott i sommarvärmen!

Peter :P

Det lilla snickeriprojektet löper vidare & altanbyggartider

Snickeriprojektet löper vidare och jag vill visa vad som hänt sedan sist. Som Syster Ruffa gissade, så handlar det om att bygga en säng åt storebror Elliot. Där Ann och jag sovit tidigare har vi ett snedtak, som passar alldeles utmärkt att bygga in. Således inköptes drygt 100 meter av vårt favvomaterial råspont (dim 17 x 95 mm) tillsammans med ca. 50 meter regel (dim. 45 x 45 mm) och en platta MDF (dim. 19 x 1220 x 2440).

Detta material kompletterades sedan med "lite" ankarskruv, Tremcos montagelim PL 600 och dyckert. Å vips, så hade vi början till en platsbyggd säng!

Från skiss . . .
. . . till bygge . . .

Nu är ju detta bara stommen men tanken är, att den inbyggda sängen skall ha en sorts garderob på varje sida med tre hyllor i varje samt tre med hjul försedda utdragslådor under sängen. Lådorna blir drygt en meter djupa och kommer därför att rymma en hel del prylar och leksaker. De skall delas in i sektioner så att Elliot kan hålla isär sina olika leksaker - LEGO där, trämekano där, bilar där å Flexitrax där liksom ;) Det hela är nästan klart men jag har inte hunnit ta bilder ännu. Du får hålla tillgodo med en skiss istället. Nå´nting så här skall det bli . . . givetvis vitmålat med Flüggers snickerilackfärg.


Så var det då altanbyggartider! För ca. ett år sedan uppmärksammade jag det faktum, att många i hus boende män i landet får en jagad och lätt stirrig blick under våren/försommaren pga att hustrun, sambon, älskarinnan eller motsvarande har beställt en altan av mannen. Har man inte byggt altan tidigare och dessutom gillar att surfa på nätet, så blir det till att klicka sig runt för att finna ut hur man skall sno ihop den där högt efterlängtade träkonstruktionen.

Jag var själv en sådan man - med lätt stirrig blick alltså - som för ca. tre år sedan sökte på nätet efter tips på hur jag skulle gå tillväga. Under mitt altanbygge tog jag en massa bilder och när bygget var klart, byggde jag en hemsida där jag samlade mina erfarenheter kring altansnickrandet - allt för att förenkla det hela för mina altanbröder där ute. Mitt altanbyggarinlägg på byggahus.se har nu lästs över 140.000 gånger (!) och besöksstatistiken på hemsidan talar sitt tydliga språk - i Sverige byggs det sanslöst med altaner under våren!

Här följer några favoriter i repris:

Förra året målade vi staketet vitt. Detta hade Ann längtat efter ända sedan jag drog i den sista trallskruven i altanen under sommaren 2006. Så här blev det:

Då återstår det bara att önska alla altansnickrande män och kvinnor lycka till framöver! Behöver du nå´t tips så är det bara att maila . . .

Eder Snickar-Peter :P

Nästa lilla projekt , våren & Oliver . . .

I all enkelhet vill jag visa ett par ofärdiga skisser, som skall bli underlag för kommande inköp av regelvirke, MDF och råspont. Jag tänker inte avslöja vad vi skall snickra ihop men det "lilla" projektet kan i alla fall kategoriseras som ett Småprojekt. Låt dig inte luras av de Faluröda tonerna - det hela skall givetvis bli vitt när det är klart ;)



Sedan måste jag bara visa vad vår trädgård smyckats med i samband med vårens ankomst. Både plommonträd, äppelträd och morellträd blommar för fullt och blommorna är ju så vackra! Samtidigt rusar det alldeles i närheten runt en grupp svarta lammungar, som fötts under en period av två-tre veckor. Jag tror mig ha sett fyra tvillingpar och tre små lamm utan syskon. Det känns nästan som om vi bor mitt i en sagobok! Bilder på lammen kommer senare - just nu är de små lite rädda för mig när jag smyger fram med kameran.

Avslutningsvis vill jag gärna visa ett par bilder på vår älskade lille Oliver. Vi var på ett dop häromdagen och mitt under dopfikat tog jag fram kameran och plåtade Oliver när han satt i bilbarnstolen. Det blev totalt ca. 50 bilder och mot slutet var han inte alls glad över att Pappa bara stod där och väntade ut den ledsna minen. På min dator har jag nu bilder på hela spektrat mellan glad och ledsen 2-månaders baby . . .


Ha en fin inledning på våren!

Peter :P

Se filmen "Skicka vidare" (Pay It Forward)!

Helt kort vill jag varmt rekommendera dig att se filmen "Skicka vidare" eller "Pay It Forward", som den heter i original, nu på måndag den 13 april i Kanal 9 kl. 21.00. Om du inte har kanalen där hemma - hyr filmen.

Jag har i ett tidigare blogginlägg sagt "Glöm inte att göra minst en människa om dagen glad". Om alla i sin vardag skulle försöka göra just detta, så skulle resultatet totalt sett bli något fantastiskt! Denna min lilla uppmaning vill jag betrakta som en strävan att göra något i Skicka vidare-andan. Det finns faktiskt en Pay It Forward-rörelse med bl.a. en sajt där man kan dela med sig av sina egna s.k. Pay It Forward-berättelser. Se gärna filmen innan du besöker sajten. Det är ju synd att helt avslöja handlingen . . .


I TV-tablån beskrivs filmen så här:

Amerikanskt romantiskt drama från 2000. Eugene Simonet är lärare i samhällskunskap, han lever ett inrutat liv och är något av en pedant. Arlene McKinney är en ensamstående mor som bor med sin tolvårige son Trevor i ett fattigt område. Hon dubbelarbetar för att förbättra sitt och sonens liv. Trevor går i Simonets klass. En dag får han och de andra eleverna ett uppdrag av sin lärare, nämligen att försöka förändra något till det bättre i den närmaste omgivningen.

Det finns en och annan som menar att filmen är lite väl sentimental á la Hollywood men jag vill ändå uppmana dig att se filmen - budskapet känns så viktigt!

Avslutningsvis ber jag att få önska dig en riktigt Glad Påsk! Under Långfredagen blev jag förresten ordentligt solbränd efter att ha ägnat nästan hela dagen åt att med rötterna slita upp buskar, som missprydde stenmuren på framsidan av vårt hus. Snacka om slitgöra med spett, spade & yxa ;) Nu kommer jag somna riktigt gott!

Peter :P

© Peters och Anns Projekt

Vi har ju som sagt just påbörjat ännu ett projekt här hemma. Inte ett projekt, som omfattar snickrande och målning. Inte heller ett projekt, som beräknas vara klart inom en vecka, tre månader eller ett år utan snarare kommer att fortgå under överskådlig framtid. Ja, man får väl kalla det ett livslångt projekt helt enkelt.


När det då handlar om att sätta etiketter på inlägg, som berör vår nyfödde son, så fungerar det helt klart inte med "Småprojekt" eller "Vitt". "Myspys" kan ju vara ett alternativ men det får nog kort och gott bli det sedan förr existerande "Barn". På så vis kan jag inkludera både storebror Elliot och lillebror Oliver när jag någon gång i bloggen lämnar projekterande och snickrande och istället berättar om de båda grabbarna. Har jag nämnt det förresten? Att han skall heta Oliver? Om inte så får jag väl avslöja det nu. Vår nyfödde son skall heta Oliver. Så, nu vet ni . . .


Ja, vad finns det mer att nämna kring "projektet"? Det har inletts lite trevande, precis som vilken annan relation som helst. Man försöker tolka de olika uttrycken och signalerna så gott det går även om det så här i början kan vara svårt att urskilja nyanserna i just det här spädbarnets gnyende/skrik/gråt. Det finns liksom inte så mycket att välja på men ändå blir det stundtals problematiskt att exakt tolka det för stunden aktuella behovet. När Oliver avger smackande ”läten” är det dock väldigt enkelt – då brukar jag överlämna honom till Ann för åtgärd och uppföljning (amning och rap). När jag är hemma brukar jag ta hand om den efterföljande putsningen och slutjusteringen (tvättning och blöjbyte).

Skillnaden mot förra gången - då Elliot var ett litet spädbarn - är onekligen, att man har viss rutin och därför inte behöver uppleva det som stressande, att Oliver ibland skriker när han inte omedelbart får det han vill. Det blir mer "Okay Oliver, jag hör att du låter men först måste jag byta din blöja så att din rumpa inte blir röd". Inte så svårt det heller . . .


Här följer förresten ett kortfattat onomatopoetiskt spädbarnslexikon, som kanske kan komma till användning.

Uhuhuääääää!
Kan betyda något av följande:
1. Jag är hungrig (vill äta)
2. Jag är trött (vill sova)
3. Jag har ont i magen (läs har gas i magen)

Svårigheten ligger här i att med en gång välja rätt åtgärd. Ofta får man prova sig fram för att uppnå full tillfredsställelse hos spädbarnet ifråga ;)

Under dagarna äter Oliver ofta, mycket och länge. Mamma Ann blir därför ganska "upptagen" under dygnets ljusa timmar. I gengäld blir sovpassen under nätterna i allmänhet relativt långa och det gör ju inget alls.

På BB fick vi och alla andra nöjet att prova en s.k. bärsjal att bära omkring vårt spädbarn i. Dessa tygstycken har jag tidigare bara sett på sta’n och jag har nästan varje gång rusat fram till mamman/pappan och frågat hur det är att bära barnet i ett sådant tygstycke. Alla har utan undantag sagt att det fungerar jättebra och jag har alltid tyckt att det sett så mysigt ut - både för barnet och för den som bär. Därför provade jag sjalen på BB så fort det gavs tillfälle - både Oliver och jag gillade konceptet. Väl hemma for jag iväg och köpte en bärsjal och vi har sedan dess provat oss fram för att få till en bra teknik vid själva knytningen så att säga. Tygstycket är ca. 5 meter långt och ½ meter brett. Det blir därför en hel del tyg, som skall ligga på plats innan det hela är klart. Jag förstår om en och annan man misströstar efter ett par försök . . .

Jag lånade några bilder på nätet för att visa hur det kan se ut. Visst verkar det mysigt?

Bilder lånade från www.stellaris.se

Ja, det var lite om våra första veckor som spädbarnsföräldrar (jodå, vi har gjort det här förut men det känns ändå ganska nytt och dessutom är Oliver en annan individ än Elliot) . Elliot är för övrigt en stolt storebror och han har ganska nyligen förstått finessen med att hjälpa till hemma. "Pappa, när jag hjälper till med att plocka av bordet så känns det i kroppen att det går fortare". En fördel med detta kan exempelvis vara, att man mycket snabbare får lov att spela "LEGO Star Wars" på Playstation ;)

Ha det bra där ute! Tänk bara på att se upp under dagen - idag är det 1:a April . . .

Peter :P

När lillen kom till jorden . . .

Mor & Barn sover fridfullt (skylt köpt hos Betty's)

Jag vill bara helt kort dela med mig av måndagens (2009-03-02) stora händesle. Bilderna får tala för sig själva. Allt har gått bra och vi är fortfarande kvar på BB. En kvinna som fött ett stort barn blir onekligen mer fysiskt påverkad än om barnet varit "normalstort" vid förlossningen. Lillprinsen vägde precis 600 gram mindre än Elliot vid födseln. Panodil och Voltaren ger dock avsedd lindring . . .

Nästan 5 kg vägde lillkillen vid födseln!

53 cm lång - 2 cm kortare än Elliot

Mor och barn mår bra!

Här finner du den officiella webbis-bilden. (sök på 2009-03-02 - Pappa Peter och Mamma Ann)

Vill också passa på att tacka svärmor och svärfar för de gångna veckornas "beredskapsläge". Ett stort TACK också till tvillingbror och H för deras hjälp när vi nu gått in i "skarpt läge". De tar storstilat hand om Elliot, Melvin & Sessan när Ann och jag tillsammans med lillen nu samlar oss på BB. Det känns väldigt bra att vi tre får möjlighet, att uppehålla oss i den lilla bubbla det faktiskt upplevs som, när vi så där försiktigt och smått trevande lär känna varandra i vårt lilla rum på BB. Pga RS-virus i stora världen, har våra nära och kära än så länge endast fått ta del av lillen via MMS-bilder och filmer. Elliot längtar efter sin lillebror och vi längtar efter honom . . .

Varm kram från Peter & Ann

Ett om da´n . . . eller var det ett varannan månad?

Hejsan på er alla! Det var ett tag sedan sist. Tittade just in på den egna bloggen och blev nästan rädd när jag konstaterade, att det var nästan två månader sedan jag skrev ett inlägg senast! Imorgon är det den 17 februari och jag kan ju bara inte låta det gå hela två månader mellan inläggen! Rubriken då? Jo, den kommer sig av att jag vill minnas, att det finns/fanns ett vitaminpiller som heter/hette "En om dagen". Det vet man ju hur det går om man tar ett "en-om-dagen-piller" mer sällan, låt oss säga en gång varannan månad- det blir inte bra . . .

Vill inledningsvis tacka så oerhört mycket för era kommentarer och små försynta undringar i stil med "Hur är det?", "Är allt bra?". Kommentarerna värmer väldans mycket även om jag dessvärre varit dålig på att ge respons. Det faktum att vi väntar en liten bebbe har väl spelat en viss roll när det gäller mitt fokus.

Nåväl, ett par av er har undrat vad Ann fick i julklapp. Det var en femarmad ljusstake från House Doctor (på deras hemsida finner du en häftig elektronisk produktkatalog med innehållsförteckning). Jag bjuder på en bild från Nordhjem i väntan på att Ann skall visa hur ljusstaken tar sig ut hemma hos oss. Det lustiga i sammanhanget var, att Ann i sin tur köpt ett klädstativ åt mig hos just Betty´s. Nicklas och Betty hade fullt sjå med att hålla respektive julklapp hemlig för oss ;)

Bild lånad från www.nordhjem.dk (bild på trearmad ljusstake)

Klädstativet tillverkas av Jeanne d´Arc Living och passar mig alldeles utmärkt eftersom jag har en tendens, att placera kläder jag vill använda en gång till innan tvätt, lite här och där. Absolut inte på golvet men väl på en krok i badrummet, på en stol i köket eller på en krok i sovrummet. Såpass många olika ställen samtidigt att Ann periodvis rynkar irriterat på ögonbrynen över, att jag "sprider ut mig över hela huset" som hon så vackert uttrycker det. Visst löste hon det här bekymret på ett charmigt, kvinnligt sätt?

Bilden från Jeanne d´Arc Living föreställer förvisso en pryl som kan klassificeras som "Chabby chic" men bilden som sådan får snarare klassas som "Shabby shit" om uttrycket ursäktas ;) Återigen får jag hänvisa till att Ann någon gång kommer att förevisa objektet ifråga i sitt rätta element.

Bild lånad från www.jeannedarcliving.dk

Ja, det var väl mitt lilla livstecken så där i all anspråkslöshet. På frågan "Är allt bra?" kan jag kortfattat säga: "Jadå, allt är tipptopp och harmonin här hemma värmer oss lika behagligt som järnspisen i köket! Ann är höggravid och snart får Elliot ett litet syskon."

Jo förresten, Alla Hjärtans Dag skulle vi egentligen firat tillsammans med det par, som vi gifte oss tillsammans med just den 14 februari för några år sedan. Under förmiddagen den 14:e märkte vi att Elliot började bli lite hängig. Det hjälpte inte ens att fresta med en stunds spännande eldning i trädgården tillsammans med Pappa - febern var ett faktum. Eftersom våra vänner har en relativt nyfödd baby hemma, ansåg vi att det var säkrast att stanna hemma för att inte smitta den lille. Jag anar att vi inte är de enda föräldrarna med sådan perfekt timing när det gäller festligheter och sjukdom. I vilket fall som helst hade familjen en mysig dag hemma och Pappa fick elda både inomhus och utomhus ;)

Ha det så bra, vi hörs framöver någon gång efter nedkomsten.

Peter

Betty´s, julklapp, glaskross & ljudlig sorti . . .

Betty, hur gick det där sista till egentligen?!

Jag tar det från början . . .

Min kära hustru besöker just nu sin Mamma i Sveriges näst största stad för att bedriva julbak och jag ville därför passa på att fara iväg och köpa en julklapp åt henne. Jag styrde kosan mot Borås och den charmiga butiken Betty´s. Jag har besökt butiken tidigare och då bl.a. inhandlat en spegel, som Ann önskat sig en längre tid. Den gången handlade jag av Nicklas, som är en synnerligen trevlig kille och tillika Bettys make (om jag förstått det hela rätt). Att shoppa i en butik där jag känner mig välkommen och omhändertagen, är alltid en trevlig upplevelse och en signal om att "här vill jag köpa fina saker igen". I bilen på väg till Borås tänkte jag, att det skulle vara väldigt trevligt att få träffa Betty, som jag hört och läst så mycket gott om.

Bild lånad från Betty´s blogg

Väl innanför butiksdörren ser jag ett antal trevliga och fullt pysslande tjejer - alla klädda sådär mysigt lantligt. En härligt rödhårig tjej (låter lite högtravande att säga "ung kvinna" så det får bli "tjej") undrar om hon kan hjälpta till och efter att jag svarat jakande på den frågan, måste jag naturligtvis själv fråga om hon möjligen är Betty själv. Jodå, visst var det Betty - bingo direkt alltså ;)

Jag förklarar mitt ärende och Betty visar mig till det sista exemplaret av prylen jag ville ha (Ann, spännande va?). Hon går iväg för att packa in "prylen" och jag tar en runda i butiken för att titta på allt det fina. Skall nog i sammanhanget ärligt konstatera, att mitt butiksbesök är det typiskt manliga - jag vet vad jag vill ha, finner det, köper det och ägnar inte sedan en timme eller två åt att gå runt, titta, känna och utbrista "åh!" lite här och där. Lite mer snabba ryck alltså ;)

Nåväl, under inslagningen av paketet - som för övrigt blir bländande vackert i en rustik stil, som väl får kallas just chabby och samtidigt chic - hinner vi prata om bloggande och lite annat ditt & datt. Jag hittar en till pryl att köpa och vi avslutar sedan affären med ett kortdragande, några knapptryckningar och ett "Tack så mycket!". Innan jag går vill Betty "lägga med några saker" vilka jag överraskat glatt tar emot, lägger på det större paketet för att sedan greppa det stora paketet och liksom försiktigt snirkla mig ut, utan att stöta emot andra kunder eller vackra inredningsprylar.

Just när jag frilagt paketet från disken och gör en enkel vänstervridning i riktning mot dörren, hör jag "KRASCH, BOOOM, BANG!!". Någonting på min lekamen har uppenbarligen dragit med sig någonting, som ramlat i golvet och gått sönder. Jag som var så försiktig! Det där "någonting, som ramlat i golvet" visade sig vara en glasburk med lakrits i. Den stod vackert placerad någonstans i lårhöjd, hitom disken. Uppenbarligen var det min jacka som på något sätt omfamnat burken när jag sträckte mig efter det stora paketet.

Betty tog hand om spektaklet och jag lämnade butiken något generad och smått irriterad över min egen klumpighet. Ute vid bilen stod en annan "Betty´s-tjej" och plockade in utomhusskyltningen. Eftersom detta ju är Betty´s, frågade hon naturligtvis om hon kunde hjälpa till med att låsa upp bildörren. Nu klarade jag det hela själv men gesten var oerhört fin. Jag nämnde min lilla olycka i butiken och hon sa´ direkt "Nä, nä, glöm nu det där - det ordnar vi!".

Ja, det var väl hela storyn det - från entusiastisk köpglädje till lakritskross på golvet och lätt rodnande kinder. Som jag redan antytt, är Betty´s en alldeles förträffligt mysig och trivsam butik att besöka - dels pga alla fina prylar och dels pga de härliga ägarna och deras lika härliga medarbetare! Det vet ju redan alla ni bloggerskor, som i bilkaravaner besökt Borås mysigaste butik men jag ville ändå berätta . . .

Smygtitt på det inre hörnet av rummet

När det sedan gäller vårt blivande sovrum kan jag konstatera, att taket är målat liksom väggar, lister och foder. Nu återstår "bara" att måla golvet. Först skall alla kvistar kvistlackas två gånger innan vi stryker golvet tre gånger med vit färg. Takhöjden har reducerats en del men inte mer än att det blivit väldigt mysigt.

Vårt senaste nybygge

Jisses, jag höll nästan på att glömma - Elliot och jag byggde nytt hus förra veckan. Det blev klart på en halvtimme . . . beror nog på att vi använde limpistol istället för smält socker! Kristyren gjorde vi dock på klassiskt vis med florsocker, äggvita och ättika. Spritsade med ett strutrullat bakpapper, som klipptes så att det blev ett liiitet hål i strutens ände. Funkade kanonbra!

Hoppas att du får en mysig tid fram till jul med mer glögg & pepparkakor än stress & irritation.

Hälsar eder Glaskrossar-Peter :P

P.S. Betty, tack för ditt charmanta bemötande idag och inte minst ditt sätt att hantera resultatet av "elefanten i porslinsbutiken"! Hälsa gärna tjejen som ville hjälpa till med bildörren.

Pestrummet blir sovrum & arkeologisk utgrävning . . .

Under en längre tid har Anns Pestrum (länk till både pestgarderob och pestrum) genomgått en ordentlig förvandling. Laminatgolvet har brutits upp och kastats ut genom fönstren, det gamla plankgolvet (gammalt, rangligt vindsgolv) har plockats av från de gamla reglarna/stockarna och sågspånet i utrymmet under har skyfflats omkring med spade och kratta!

Laminatgolv på hög, plankgolvet synligt

Laminatgolvet var både kraftigt lutande samt bubbligt och rangligt att gå på. Anledningen till lutningen är helt enkelt, att huset efter alla år har satt sig så att de bjälkar som ligger närmast den stora murstocken ligger där dom alltid har legat samtidigt som delarna längst ifrån murstocken har satt sig och sjunkit ihop. Så långt är allt väl.

Anledningen till bubblighet och ranglighet var, att någon före oss hade lagt flytspackel rakt på golvbrädorna (!) i ett naivt försök att få golvet i våg. Flytspacklet hade "smetats" ut med tydliga skarvar här och där. Ovanpå detta hade man lagt golvfoam och därefter ett plastigt låtsasparkettgolv (laminat). Joråsåatte . . . (en liten verbal blinkning till "En mammas dag-Helena")

Nåväl, de gamla plankorna återanvände jag som material för att få golvet i våg. Efter snack med min snickarmentor Ken (svågern), spikade jag fast plankorna på sidorna av varje stock och använde ett långt vattenpass för att få varenda planka i våg - både i längd och bredd. För att få ned plankorna jämte stockarna, var jag tvungen att skyffla undan sågspånet med följd att det dammade nå´t så fruktansvärt! Jag förbrukade fyra skyddsmasker under golvprojektets initialfas och var ändå svart som en sotarmössa i näsan. När man kollar runt på nätet efter tips på hur man lägger golv och vilka verktyg man behöver, har man inte någonstans nämnt spade och kratta ;)

Efter att alla plankor spikats fast var jag också tvungen att lägga ned några reglar mellan stockarna eftersom avståndet mellan stockarna ofta var både 1 meter och över det. För dig som snickrat en del, så vet du att det är c/c 60 som gäller och absolut inte c/c 100 eller c/c 110. Reglarna "svävar" mellan stockarna så att varje golvbräda sedan kan skruvas fast i respektive regel. På så sätt stöttar golvbrädorna upp varandra. Även detta var ett tips från Ken.

I vilket fall som helst ligger det 25 mm tjocka furugolvet på plats och jag är både nöjd och stolt över det uträttade arbetet. Nu väntar målning av golv, väggar och tak varefter inflyttning skall ske. Förhoppningen är att rummet skall vara klart innan den 18 februari då det är tänkt att det lilla livet i Anns mage skall få se världen för första gången. Jag är övertygad om att vi skall hinna få rummet klart långt innan dess. Elliot skall få ta över vårt nuvarande sovrum. Häromdagen konstaterade han att "jag kommer verkligen att få ett stort rum!". Det bör i sammanhanget noteras, att "rummet" idag är en stor, öppen yta, som framöver måste förses med en avdelande vägg för att kunna kallas rum. Ännu ett projekt alltså . . .

När man tittar på den blå tapetremsan, som tidigare doldes av en golvlist, kan man konstatera att skillnaden mellan dörrtröskelhöjd och golvet längst bort är närmare 1 dm! Helt plötsligt har vi fått ett trappsteg mellan sovrum och linneförråd!

Vilken färg tror ni att vi skall ha på väggar, golv och tak i vårt blivande sovrum? Kan det möjligen vara . . . vitt?! Självklart skall det bli vitt! Jag lever ju tillsammans med MormorRuthsAnn och hon har genom åren påverkat mig så till den milda grad, att jag idag anser att vitt är det enda alternativet - hemma hos oss. Annan färg kan man tillföra genom att piffa & puffa och addera diverse pyssel här och där. Du vet väl att vitt kan fås i en mängd nyanser? Hemma hos oss har det handlat om råvitt och kalkvitt. Dessa nyanser bryter väldigt fint mot varandra.

Måste också berätta vad jag hittade för saker i sågspånet! I närheten av dörröppningen till vårt linneförråd/syrum, den f.d. pestgarderoben, fann jag flera spännande saker. Dels gamla porslinsskärvor och en tvåöring från 1932 men också diverse texter som antydde ett ursprung långt äldre. En liten bibel med sirlig text och även enskilda bibelblad med ännu sirligare text. Det mest spännande var ändå den tidningssida (?) skriven på högtravande, gammaldags engelska med referat från det brittiska House of Commons där dåvarande Prime Minister Lord Palmerston debatterade problematiken i Schleswig-Holstein. På andra sidan av detta dokument fann jag texter med information om brittiska bolag med teodlingar i Indien, antal aktier i bolagen och inte minst datumangivelser från bl.a. November 1863! Enligt uppgift är vårt hus byggt 1863 och jag blev/är ordentligt upprymd över att jag funnit tryckt text med referens till husets byggår!

Tidningssidan på engelska påminner om en sida man mycket väl hade kunnat finna i dåvarande Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Just nu ligger sidan i press i min Mors gamla "Bonniers Kokbok". Så snart jag får tid, skall sidan ramas in och förses med glas på båda sidor. Därefter skall den upp på en lämplig vägg i huset. Det låter kanske lite barnsligt men den här tidningssidan är det som betytt mest för mig under golvprojektets gång.

Avslutar med att konstatera, att golvprojektet är något jag skjutit ifrån mig under flera år. Jag visste nämligen redan från början, att det skulle bli ett omfattande arbete att få golvet i våg och jag har därför många gånger besvarat Anns finstämda "Skall vi inte fixa golvet snart?" med "Jamen Ann, det krävs ett jäkla jobb för att få ordning på det rummet!". Så här i efterhand är jag jätteglad att Ann hetsat mig lite . . .


Ha nu en skön period fram till jul och låt dig inte dras med i stressracet, som kan riskera att förstöra grunden för en "Lugn och fridfull jul". Om du skall vara ansvarig för julfirandet för en mängd släktingar - glöm inte konceptet "knytis" enligt följande exempel: Du fixar skinka och sill (alternativt griljerad kålrot och bönsallad) så fixar jag revbensspjäll och julöl (alternativt broccoli och källvatten). Måste ju ge ett vegetariskt alternativ också - eller? ;D

Som vegetariskt alternativ till julbordets Prinskorv får jag väl travestera Sven Melanders klassiker: "Det går lika bra med sparris!".

Puss på kinderna från
Eder Peter :P - "hundra år yngre än huset"