15 maj 2011

Peters altan i Aftonbladets bilaga "Härligt hemma"

Otroligt vad vår altan har blivit uppmärksammad! Det har skrivits både här och där om vårt altanbygge och nu senast presenterades det nu 5 år gamla altanbygget i Aftonbladets helgbilaga "Äntligen hemma" (helgen 7-8 maj).



Jag har tidigare påpekat att vår altan inte är vare sig den största eller den snyggaste och själv är jag inte på något sätt den duktigaste altanbyggaren men däremot är nog vår altan en av de mest väldokumenterade i landet. Jag plåtade ju hela bygget steg för steg och byggde sedan en webbsida där jag presenterar bl.a. altanbygget. När jag kollar statistiken för min webbsida och tittar på de sökord som lett fram till besöken, så ligger fraserna "peters projekt" och "peters altan" i topp. Snacka om etablerat varumärke ;) Webbsidan har haft över 150.000 unika besökare med ca 2½ miljoner sidvisningar under åren - altanintresset är onekligen stort i landet!

Nåväl, altanen är historia och i nutid har det passerat ett par projekt här hemma sedan sist. Bl.a. har övervåningen genomgått en ansiktslyftning genom att det tidigare tarkettgolvet kastats ut och ersatts med ett numera vitmålat trägolv. Det blev en del pill i och med att golvet bl.a. ansluter mot vår stora murstock som inte på något sätt är rätvinklig. En del av allutrymmet där uppe har också omvandlats till en myshörna för gossarna. En vinklad soffmöbel med lock har snickrats ihop av reglar och golvbrädor.


Här skall det bli mjuka dynor och massor med kuddar så att man riktigt kan mysa till det framför TV'n som sitter insänkt i en gammal potatislåda på väggen. Allt är givetvis vitmålat . . . (som framgår är bilden ovan tagen innan möbeln målats)

Just nu snickras det på en trädkoja i trädgården. Golvytan blir 1,5 x 1,5 meter och golvet har en lucka genom vilken man måste ta sig för att komma in. Förra året sågade jag ned äppelträdet men lät de kraftiga grenarna vara kvar just för att vi skulle kunna bygga en koja. Grenarna sågades av så att de tre snitten ligger i våg med varandra. Jag får återkomma med ytterligare bilder när bygget har kommit en bit längre.

Elliot och Oliver med kompisen Adam innan
kojan utrustats med väggar.

I övrigt tuffar allt på här hemma i en blandning av vardagstrivialiteter, familjelycka, mindre snickeriprojekt och en massa jobb. Tiden räcker inte riktigt till för utsvävningar i form av blogginlägg och alltför frekventa hemmaprojekt. Numer jobbar jag nästan uteslutande med webbdesign och företagsetableringar på Facebook med evenemang, tävlingar och annat. Verkligen jättekul!

Ha en fin vår och en skön inledning på sommaren!

Peter :P

31 december 2010

Årets två sista projekt och ännu en vinst . . .

Hallååå!? Någon där? Det var ju ett tag sedan . . . joråsåatte . . .


I'm alive and kicking även om bloggen antyder något annat. Helt stilla på projektfronten har det dock inte varit. Lite snickrande här, en del skruvande där å så mitt eget glöggprojekt då. Tänkte så här på årets sista dag berätta om dörrflytten, min andra vinst på Byggla och den fantastiska glöggen jag satte i början av november.

Som jag berättat tidigare, har rummen i vårt hus bytt skepnad och funktion ett antal gånger sedan vi flyttade hit 2002. Inte minst gäller detta Anns och mitt sovrum, som liksom rört på sig ett antal gånger. Om jag inte minns fel så har vi haft vårt sovrum i fyra olika rum i huset - den nuvarande matsalen, Elliots nuvarande sovrum, Olivers nuvarande sovrum och just nu Olivers förra sovrum. Vi har nyligen bytt rum med Oliver så att han skall få ett större rum med väl tilltaget utrymme för nallar, böcker, LEGO, bilar och andra leksaker.


Tjock plankvägg till vänster. Till höger dörren när den kommit på plats.

För att kunna placera sängen i vårt nuvarande sovrum utan att den skulle blockera dörren till vinden, var jag tvungen att flytta dörren från en vägg till en annan. Det var bara till att plugga i tigersågen (lånad från Basse, tack!) och ge sig i kast med väggen. Bakom det yttersta lagret av byggskiva stötte jag på en 6 cm tjock plankvägg! Plankorna som suttit där några decennier (kanske sedan 1863 då huset byggdes?) var ordentligt torra och dessutom stenhårda. Efter att hålet tagits upp, skruvade jag ihop en dörrpost av kraftiga reglar, som med viss svårighet kunde skruvas fast i de hårda planken.

Jag fräste en liten kloss som anslutning mellan foder och golvlist.

Den gamla dörrposten sattes igen med OSB-skiva och utanpåliggande gips. Här hemma föredrar vi att måla väggarna istället för att tapetsera men nu var vi nästan tvungna att tapetsera för att täcka över den gamla dörröppningen. Hittills har rummet varit klätt med en strukturtapet, som vi inte har tillgång till idag. Vi ställdes då inför valet att antingen ta bort tapeten i hela rummet och måla, ta bort tapeten på väggen med den tidigare dörren och måla, bredspackla väggen och sedan måla eller bredspackla och sedan tapetsera. Vi valde det sistnämnda . . . dock med en för mig ny finess - "Spackel på rulle" eller Easy Cover som produkten heter. Det är en tjock "tapet" som limmas upp på väggen kant i kant och som genom sin tjocklek och svällning täcker över rätt så påtagliga ojämnheter. Ovanpå denna yta limmar man sedan sin tapet (eller målar). Jag kan varmt rekommendera Easy Cover!

Väggen där dörren satt tidigare. Den enda innervägg i
vårt hus som inte är vit. Till råga på allt är den dessutom tapetserad ;)


För några månader sedan vann jag en tävling på byggla.se där man skulle presentera sitt altanprojekt i text och bild så att besökare kan inspireras och ta med sig tips & trix inför sitt eget altanbygge. Nyligen avslutades ännu en tävling på byggla.se där det denna gång handlade om att presentera ett golvprojekt. Ni som har följt bloggen, minns kanske att jag för nå't år sedan bröt upp det gamla golvet i vårt dåvarande sovrum för att dels få hela golvet i våg , dels lägga nytt trägolv och sedan måla det vitt.

Sovrummet som det såg ut för ett par månader sedan.
Numer sover lille Oliver här och mamma och pappa har
flyttat till Olivers gamla rum enligt ovan (Foto: Carina Olander)

Till min oförställda glädje vann jag även denna tävling och jag blev både glad och stolt över juryns motivering. Om du inte sett mitt tidigare blogginlägg kring golvprojektet, så får du istället hela jobbet från början till slut precis här: Lägga trägolv - beskrivning.

I många år har jag kring jul läst i Göteborgs-Posten om deras glöggrecept. Bekanta har i omgångar berättat om den fantastiska glöggen, som dessutom blir bättre ett eller ett par år efter tappning. Någon gång i november var det en bekant som nämnde, att hon precis satt GP's Dunderglögg och då tänkte jag att nu får det vara dags att själv prova denna omtalade dryck. Jag fick receptet av min bekant (tack Martina!) och skred till verket.

Nu några veckor senare kan jag konstatera, att glöggen sannolikt är den bästa jag smakat med en djup och rik smak! Inom parentes sagt var det en flaska GP's Dunderglögg som svärmor tog med sig till oss i present julaftonen 2009. Just denna julafton hade vi, med Ann i spetsen, preparerat julmat och annat i så god tid, att vi någon timma innan gästerna skulle ankomma, kunde sätta oss ned och bara njuta av stunden. Jag sa' då till Ann att detta är nog den mest behagliga start på ett julaftonsfirande jag upplevt och jag satt där utan en svettdroppe i pannan.

När svärmor klev in genom dörren ville hon omgående överräcka flaskan med glögg men hur det nu var, så lyckades hon kort och gott tappa flaskan på vårt klinkergolv. Jag överlåter åt dig att räkna ut hur kombinationen glasflaska, en liter glögg med mycket socker i samt klinkergolv slutade. Sammanfattningsvis var min panna inte helt torr efter allt svabbande av 1 liter sötslisk i hallen julaftonen 2009. Till råga på allt fick jag inte ens smaka GP's glögg förrän ungefär ett år senare, när jag själv tillverkat den.

Eftersom glöggen tydligen blir bättre efter en längre tids lagring, vill jag här dela med mig av receptet så att du redan nu kan sätta en omgång glögg som sedan tappas upp och lagras ett år innan avsmakning. Prova gärna ett litet glas först så att du kan kontrollera om glöggen blir bättre efter lagring eller inte.

GÖTEBORGS-POSTENS DUNDERGLÖGG

Till några flaskor behövs

5 liter svagdricka
5 skivade råa potatisar
1 pkt bakjäst (färsk jäst, kub)
1 påse nejlikor
1 påse kardemummakärnor
1 bit färsk skalad ingefära ca 5 cm
1 kanelstång
1-2 pkt russin (2 pkt=500gr)
2,5 kg socker

Blanda allt i en 10-litershink/kastrull, täck med plastfolie som du gör små hål i – och låt brygden stå i lugn och ro i rumstemperatur, minst tre veckor, gärna sex. Tappa upp på väl rengjorda flaskor med hjälp av en hävert (eller sänk ned en sil i brygden och skopa upp glöggen från ytan). Var noga med att inte få med bottensatsen. Värm och njut.

Med detta ber jag att få tacka för det här året och önska alla ett riktigt Gott Nytt År! Vi får se hur det går med bloggandet 2011. En stor del av min tillvaro går numer åt till att bl.a. skapa webbsidor och hjälpa företag att etablera sig på Facebook med allt vad det innebär av grafik, kodning, marknadsföring och annat - sajts.se på Facebook

Peter :P

Peters Projekt på Facebook

18 augusti 2010

Peters Kantarellprojekt . . . kantarellpaj

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det står ganska still på projektfronten här hemma; i alla fall när vi pratar om snickerier och hemmabyggen. Det känns bara bra men vad skall jag då blogga om? Vardagliga trivialiteter? Ja, varför inte . . .

Sommarkantareller. Någon som hört uttrycket förr? Det är det säkert men jag har aldrig hört det tidigare . . . förrän den här sommaren. I juli någon gång såg jag på nätet nytagna bilder av kantareller. "Kantareller?! Nu?" - tänkte jag misstroget. Jodå, om man gick ut i skogen skulle man visst finna det gula guldet. Sagt och gjort, jag gick upp bakom huset till vår 'höstplockningsplats' och vad får jag se om inte en massa gula hattar här och där!


Det vara bara att börja plocka och jag fick på en kort stund ihop i alla fall en liter kantareller. Jag gick hem och började rensa bort barr och smuts och behövde inte fundera länge på vad vi skulle laga för något gott av de gula läckerheterna. Innan jag överhuvudtaget plockade kantarellerna, hade jag nämligen tagit mig en tur på Facebook och fått syn på en bekants foto av en vackert gyllenbrun kantarellpaj. Jag klickade på ""Gilla" och frågade försynt om det gick för sig att få receptet. Och det gjorde det!

Efter nå'n dag ramlade det in ett Facebook-meddelande med receptet och jag tänkte att det nog skulle vara mödan värt att prova den där pajen. För att göra en lång historia kort så kan jag meddela, att pajen numer ligger på min Topp 10-lista över läckerheter jag gärna sätter tänderna i. Stort tack Hazze för generositeten att dela med dig av receptet! Eftersom Hazze skrev receptet helt öppet på Facebook, tar jag mig nu friheten att förmedla det till bloggdelen av internetvärlden.


Hazzes & Ninas kantarellpaj



PAJDEG: 2 1/2 dl vetemjöl, 125 g smör eller margarin, 1/2 msk kallt vatten.
FYLLNING: 3/4-1 liter kantareller, 1 gul lök, 1/2 msk smör eller margarin, 1 paket strimlat bacon, 2 dl riven ost (tex. grevé eller annan med smak)
ÄGGSTANNING: 1 1/2 dl mjölk, 1 msk vetemjöl, 3 ägg, 1/2 tsk salt, 1 krm svartpeppar. Lite hackad chili eller cayennepeppar för lite extra sting (hoppar jag över pga barnen).

Gör pajdegen som vanligt och tryck ut den i en pajform. Ansa svampen och fräs den tillsammans med skivad lök i några minuter. Tillsätt bacon och fräs ytterligare ett par minuter. Fördela blandningen över pajbottnen och strö över osten. Vispa ihop äggstanningen och häll över svampblandningen. Grädda i 200 grader i ca 30 min eller tills äggstanningen stelnat och pajen fått fin färg.


Då återstår bara att säga "Smaklig måltid!". Jag har druckit rödvin till pajen och det passade alldeles utmärkt. Här får du några vintips: Vin till svamp

Jag avslutar med att travestera Werner & Werner: " Det går lika bra med Trattkantareller och Taggsvamp!" . . . säger Hazze :)

Krama om varandra i svampskogen!

Peter :P

05 juli 2010

Olivers Projekt

I helgen fick jag uppleva något som måhända inte platsar på bloggen Peters Projekt (nja, kanske . . .) men jag vill ändå dela med mig.

Ann var iväg med Elliot och jag var själv hemma med lille Oliver (nu 16 månader gammal) och vovven. Oliver och jag hade ätit lunch och jag stod i köket och diskade en kastrull. Mitt i diskandet tyckte jag att det var oroväckande tyst i huset. Ni som har barn vet varför tystnad kan vara något nervpirrande - i alla fall med småttingar som i vanliga fall brukar låta en hel del ;)

Oliver har gått sedan han var ett år och just nu är han i "oj-vad-fort-han-försvinner-han-var-här-alldeles-nyss-fasen". Just därför blev jag lite orolig över tystnaden. Jag gick ut i hallen där jag just hörde ljudet av någon som slet hårt. När jag klev in i hallen, satt Oliver i barnvagnen, tittade mig i ögonen och log lurigt. Hur hade detta gått till?! Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det hela men jag valde att lyfta ner honom på golvet och säga:"Ajabaja, inte klättra upp i vagnen. Faaaarligt." Han blev inte direkt ledsen så jag gick tillbaka till diskandet och hörde . . . just ingenting!


Jaha, han är igång igen tänkte jag, greppade kameran och smög ut i hallen. Där höll han på som vore det ett Mount Everest-projekt. Det enda som fattades var en gedigen mängd packning och två kvicka sherpas ;) Jag slog på kameran och började knäppa bilder. Jag missade att plåta det första angreppet på barnvagnen. Det bestod i att Oliver placerade höger fot på det högra hjulet . . .

Hela situationen påminde om när två av våra kattungar för ett par år sedan kravlade sig över den plywoodskiva jag placerat i dörröppningen för att hindra de små krabaterna att rymma.



Ja, då får man väl säga att "Peters Projekt goes vardagsblogg" - eller?

I lördags hade vi förresten 30 grader i skuggan. Det är därför Oliver ser lite svettig ut i pannan. Tänk dig själv, 30 grader och svår klättring . . .

Hoppas att sommaren fortsätter att vara snäll mot oss.

Peter :P

21 juni 2010

Ge så får du . . .

Devisen i rubriken visar sig ofta stämma. Om man uppriktigt delar med sig av något, utan att egentligen förvänta sig något i gengäld, så får man ofta - förr eller senare - något gott av detta i retur.

byggla.seDet är precis så jag upplevde det när jag nyligen vann en tävling på ett relativt nytt byggforum på nätet - www.byggla.se. Man hade bjudit in hemmasnickrande altanbyggare att presentera sitt projekt i text och bild i form av en beskrivande byggberättelse med de olika faserna i byggandet. Jag har som bekant i ett antal år presenterat bl.a mitt altanbygge på www.petersprojekt.se och ett par byggforum. Allt i syfte att dela med mig av mina erfarenheter så att altanbyggare i landet skulle kunna få några användbara idéer inför sitt eget hemmaprojekt. Min hemsida har sedan den lades upp på nätet haft över 2 miljoner sidvisningar och ca. 130.000 unika besökare. Besökskurvan stiger alltid kraftigt under våren när man runt om funderar på och planerar sitt altanbygge.


Jag tyckte att tävlingen på www.byggla.se verkade riktigt spännande, så jag tog mig tid att lägga upp ett antal bilder med en beskrivande text, som skulle kunna ge en tänkt läsare en bra bild av hela arbetsflödet från plintgjutning till staketsnickrande. Det strömmade in ett stort antal altanprojekt på forumet där många av altanerna är fantastiskt fina!

När så tävlingen var avslutad var det med stor iver jag väntade på resultatet. Efter ca. 10 dagar hade Byggla-juryn bestämt sig och man utsåg till min oerhörda glädje mitt altanprojekt till vinnare med följande motivering:

"Peter G har med sitt altanbygge konstruerat en välbyggd altan som är proportionerlig och välanpassad mot huset. Både trappan och staketet visar prov på genuin snickarglädje och den mycket omfattande byggbeskrivningen avslöjar att konstruktören har god förståelse för träanvändning."
Priset är på 10.000 kronor i form av ett presentkort på Byggmax och det känns som en riktigt fin belöning för alla de timmar jag de facto lagt ned på att presentera bygget och svara på massor av mail under åren. Pengarna får kanske gå till ett nytt trägolv på övervåningen . . .



Sommaren verkar för övrigt ha gjort sitt inträde på allvar och nu på fredag är det midsommarafton. Jisses vad tiden går! Vi blir några stycken som skall fira midsommar hos oss. I veckan kommer vi därför att montera upp vårt partytält på altanen för att vara på den säkra sidan när det gäller eventuell nederbörd.

Jag avslutar med att tacka så hemskt mycket för era kommentarer! Själv är jag tyvärr dålig på att lämna avtryck nu för tiden - tiden räcker liksom inte till. Därav också de numera väldigt glesa blogginläggen från min sida.

Ha en ljuvlig fortsättning på sommaren!

Peter :P

Peters Projekt på Facebook

22 maj 2010

Jeanne d'Arc Living-magasinet i en inredningsbutik nära dig

Igår ringde man från Betty's och meddelade, att det senaste Jeanne d'Arc Living-magasinet levererats till butiken! Det är riktigt spännande eftersom reportaget från vårt hem äntligen är med i tidningen!

Jag har i och för sig sett bilderna tidigare men det skall bli fantastiskt trevligt att få se dem i sitt rätta sammanhang med texter, layout etc. Ann skall visst få ett exemplar av tidningen men det blir nog till att åka till Betty's idag för att inhandla minst ett exemplar (Ann har fått ett par beställningar av bekanta, som inte bor nära en butik med tidningen i sitt sortiment).

Här följer några bilder som jag antar är med i tidningen . . . jag har alltså inte hunnit lägga vantarna på den ännu. Fotografierna är tagna av Carina Olander och de är med i maj månads utgåva av Jeanne d'Arc Living-magasinet, nr 4 år 2010.

Sovrum (egensnickrad säng av kökssoffa)


Vardagsrum (egensnickrat TV-skåp)


Matsal (egensnickrad fönsteröppning in till köket)


Matplats i köket


Ja, då får väl jag avsluta med ett Välkommen hem till oss!

Tillägg
Ann hämtade idag hem ett par exemplar av tidningen, som presenterar vårt hem på 17 sidor med massor av bilder och en hel del text. Efter att ha läst Anna Truelsens reportagetext innan hon sände den till Danmark, kan jag konstatera, att danskarna tagit sig vissa "konstnärliga friheter" med textinnehållet. I ett par fall blev vi riktigt fulla i skratt - men, men...

16 april 2010

Sitta på en stubbe, Jeanne d'Arc Living-reportage & altanbyggartider . . . igen

På projektsidan står det relativt still här hemma - å det känns ganska behagligt ;) Inget av våra hittillsvarande hemmaprojekt har varit av "det-här-måste-vi-göra-för-att-kunna-bo-här-graden" men likväl har de ju tagit tid ifrån annat. Inte minst när det gäller familjelivet under exempelvis helger. Pappa snickrar och mamma tar hand om barn och markservice - det där håller ju inte i längden . . . tycker inte jag i alla fall.


Mitt senaste lilla, helt kravlösa projekt har involverat motorsåg och ekträd. Två grannar i närheten har på kort tid fällt några ekar från vilka jag fick ta ett par stubbar för att såga mig två pallar. Tanken är att ställa pallarna i den närliggande skogen så att gossarna här hemma tillsammans med mamma och pappa då och då kan traska iväg för en mysig skogsfika.

Idag fick jag kram och puss på kinden av Elliot för att jag gjort så fina pallar åt honom och lillebror Oliver (som är 13 månader gammal, promenerar runt här hemma och kan säga "Maamaa" och "Paapaa"). Häromsistens underhöll jag Elliot genom att leka hårdrockare med en rytande motorsåg, som gasades på samma sätt som 15-åriga grabbar gasade sin Push Dakota- eller Zündapp-moppe på sjuttiotalet. Du som inte var med då kan ju Googla på namnen . . .



När så Elliot och hans kompis Adam skulle följa med till farbror Kurt när jag skulle kapa upp ekstubbar i förrgår, fick jag en förfrågan om en favorit i repris: "Pappa, kör hårdrock med motorsågen!". Det var ju bara att ge järnet - starta sågen, gasa upp den på högvarv och då och då släppa på gasen för att få lite variation i ljudet. Det var givetvis succé men jag vet inte om grannen Kurt hade klart för sig vad jag sysslade med.

Bild lånad från www.jeannedarcliving.dk

För övrigt kommer vårt hem att vara med i maj månads nummer av Jeanne D'Arc Living-magasinet. Som jag antydde sist, skulle vi ju få hem en stylist och en fotograf som skulle plåta vårt hem. Själv var jag som bekant förvisad från hemmet under plåtningen men jag fick nöjet att närvara under slutfasen så att säga. Det var oerhört trevligt och fascinerande att se hur de båda tjejerna - Anna med bloggen My Lovely Things och Carina med bloggen Made in Persbo - samarbetade för att skapa alldeles underbara bilder av vårt hem! När vi mot slutet av plåtningen fick möjlighet att se bilderna på Carinas laptop, blev jag faktiskt rörd till tårar av de vackra bilderna. Inte så mycket beroende på att det var vårt hem utan snarare beroende på att bilderna var så fantastiskt vackra - ljusa, skimrande bilder tagna ur de där mest perfekta vinklarna, som bara proffs kan finna. Anna och Carina, jag sänder er här ett senkommet tack för att ni på mer än ett sätt lyste upp vår reportagehelg! Både genom ert proffsiga arbete och genom era härliga personligheter.

Bygga altan? Här är en byggbeskrivning!
Så var det då återigen vår och med den alla spirande planer på att bygga altan runt om i landet. Jag har tidigare berättat om min hemsida Peters Projekt där jag delat med mig av mina erfarenheter kring byggandet av bl.a. altan och farstukvist. Ända sedan jag skapade sidan 2007, har jag fått massor av mail med frågor kring altanbygge och inte minst förfrågningar kring en byggbeskrivning, som sammanfattar altanbygget i text och bild. Man har velat ha med sig nå't att bläddra i under sina egna altanbyggen. Nu har jag till slut satt samman en sådan beskrivning, som jag presenterar på hemsidan. Igår fick jag ett väldigt trevligt mail från en viss Marcus, som samma dag beställt och via mail fått levererat min 33-sidiga byggbeskrivning.



Jag har nämnt det förut och jag kan återigen konstatera, att det är väldigt kul att få trevlig feedback på det man gör! Jag passar därför på att ännu en gång uppmana dig, att i din vardag ge ärlig uppskattning och beröm till din omgivning. Väldigt värdefullt och samtidigt helt gratis . . .

Ha nu en härlig fortsättning på våren! Här hemma blommar Snödropparna samtidigt som Vitsipporna så sakta tränger upp ur den tinande jorden - härligt!

23 februari 2010

Vägg-/dörrprojektet klart & sommar mitt i vintern . . .

Äntligen har vägg-/dörrprojektet kunnat avslutas och Elliot kunnat stänga dörren om sig! Senast hade vi satt upp reglar och OSB-skivor med mellanliggande isolering samt utanpåliggande gipsskivor. I samma veva trixade jag ihop den med fönster utrustade råspontväggen, som skall vara möjlig att lyfta bort vid "transport" av större prylar mellan botten- och övervåningen. Trapphuset är ju både vinklat och en aning trångt.

Demonterbar väggsektion nerifrån trappan

Avslutningen på projektet blev den hemmasnickrade dörrkarmen, som skall hålla uppe den gamla dörren vi fann i förrådet vid inflyttningen. Originalkarmen sitter i köket och jag hade sådan tur att både gångjärn och dörrlåsbeslag gick att skruva bort väldigt enkelt. Det känns nästan overkligt smidigt eftersom det mesta man skall göra i hemmasnickrarsammanhang ofta innebär en långt större insats i både tid och materialutnyttjande än vad i varje fall jag från början trodde ;) Bara det att skruva upp en griffeltavla på en gipsvägg kan ju medföra att en inte oansenlig hög bestående av tumstock, måttband, elverktyg, handverktyg, plugg & skruv (eller Mollyskruv) tornar upp sig på golvet, strax under placeringen av den stackars griffeltavlan. Inte sällan har "griffeltavelmontaget" eller motsvarande föregåtts av en mening i stil med "Peter, det är mat om fem minuter - kan inte du sätta upp den där griffeltavlan vi pratade om?". Ofta svarar jag med en tung utandning och därefter en lång förklaring kring hur invecklat ett sådant mikroprojekt kan komma att bli. "Först behöver jag mäta, sedan borra, därefter plugga å sedan . . .". Ibland fixar jag det hela på 4½ minuter blankt men väldigt ofta slutar det med att golvet är översållat av diverse verktyg och annan materiel - innan jobbet påbörjats!

Knack, knack - får vi komma in Elliot?

Nåväl, dörrkarmen är klar och alla skarvlister, kvartslister, dörrfoder m.m. är målade och uppsatta. När det gäller dörrkarmen så måste jag säga, att jag är både nöjd och stolt över resultatet. Det gick åt en hel del tankearbete och skissande innan jag blev klar över hur skarven mellan den överliggande delen och de stående delarna skulle se ut. Det blev en del sågande och fräsande för att få till det hela. I vanliga fall letar jag på nätet efter tips & trix när jag inte vet hur saker skall göras. I dörrkarmsfallet har jag dock inte kunnat finna en enda vägledning kring tillverkningssättet. Så det blev ju till att tänka till lite extra och dessutom tillverka en prototyp som jag kunde tillåta mig att göra misstag på. Nu gjordes det inga misstag men ändå . . .

Som vanligt ber jag dig notera, att ingen av bilderna har föregåtts av piffande och puffande från Anns sida. Jag har helt enkelt bara velat ta ett par bilder på slutresultatet av mitt omfattande tanke- och snickeriarbete. Jag är övertygad om att du vid tillfälle kommer att ges möjlighet att titta på bilder från Elliots rum där det mesta är piffat med Anns varsamma hand. De övre speglarna i dörren kommer sannolikt att bytas ut mot glas för att få in ljuset från fönsterpartiet i Elliots rum. Vidare skall vi leta efter lämpliga beslag till dörren - handtaget som sitter där nu skall bytas ut. Dessutom skall jag ordna en lämplig dörrtröskel.

Demonterbar väggsektion inifrån Elliots rum

Apropå Ann och hennes piffande så skapar hon just nu högsommar här hemma, mitt i smällkalla vintern! I helgen skall det nämligen plåtas inför reportage, som skall kunna publiceras under sommaren. Då går det ju inte att visa upp vackra björvedtravar i köket eller barrstilleben i matsalen. Nä, då gäller det att ta fram allt vad sommar heter. I skrivande stund drar jag i min näsa in en blandad doft av ett oräkneligt antal växter i form av bl.a. Lavendel, Pelargoner, Hortensia och en massa annat "grönt pyssel".

Jag har läst andra bloggares inlägg om deras förberedelser inför fotografering och reportage och det är minsann inte bara att sätta på en kanna kaffe och bjuda hem fotografen och hennes kollegor. Vårt hem är till vardags i ärlighetens namn väldigt trevligt att både uppleva och vistas i. Nu skall dock hela härligheten lyftas till nya höjder! Hela hemmet kommer att genomgå en mindre förvandling och vad jag förstår så lämnar Ann inget åt slumpen. Mitt i detta har vi en 1-åring som håller på att lära sig att gå omkring alldeles på egen hand. Spännande? Jo, absolut!

Den här veckan är det för Anns del inredning på så gott som heltid och inspirationen fullkomligt rinner på väggarna. För att inte tala om att jag praktiskt taget befinner mig i ett växthus. Alldeles bakom ryggen har jag tre hinkar fulla med rosa rosor, för mig okända snittblommor, Ormbunksblad och annat "grönt pyssel". Det råkar vara så att vårt arbetsrum är ett av de svalare rummen i huset . . .


Till råga på allt så kommer jag och barnen att under fredagen och första halvan av lördagen att kastas ur hemmet och förvisas till svärföräldrarna. Nu råkar det ju vara så att både barnen och jag älskar Anns föräldrar men nå'n måtta får det ju ändå vara . . . eller? Skämt åsido, jag inser ganska lätt att ekvationen 6-åring + 1-åring + styling + små inredningsdetaljer + fotografering inte är helt lätt att få ihop. Minns för övrigt när brorsans lägenhet i Oslo var med i Elle Interiör för några år sedan. Då tog stylisten med sig det numera klassiska sparrisknippet, de vackra plädarna, de små detaljerna och en hel kasse vårprimörer. Sedan fick jag och alla andra läsare nöjet att i tidningen bl.a. se brodern suddigt hasta förbi kameran med ett sparrisknippe liggande i förgrunden - precis så som det alltid ser ut hemma hos brorsan och hans sambo ;D Eller när de båda satt på golvet och myste framför den tända brasan och log in i kameran. Jodå, det var vardagsrealism så långt ögat nådde. Missförstå mig inte i mitt raljerande, jag tycker att de flesta inredningsreportage är oerhört trevliga men så ligger det också en väldans massa pyssel, piffande och en hel del svett bakom.

På altanen ligger för övrigt hela vintern komprimerad i form av snöhögar på sommarmöblerna. Tänk att vi skall få uppleva ett par vackra sommardagar i slutet av den här veckan! Det tror man inte när man tittar ut . . .

Ha det gott därute!

15 januari 2010

Årets första projekt!

Jojo, då var man igång igen. Det kom lite plötsligt trots att planerandet varit igång en längre tid. Det handlar om den vägg som så att säga resulterar i att Elliots sovrum blir ett rum. Det har kanske inte riktigt framkommit i tidigare inlägg och bilder att Elliot och hans inbyggda säng befunnit sig på en yta som mer korrekt kunnat kallas övervåning - njaä, inte riktigt men i varje fall allrum. På övervåningen hade vi fram till förra veckan två sovrum, ett linneförråd, en stor gå-in-garderob och ett stort allrum, som rymmer Elliots sovrum och hans gå-in-garderob samt en TV-hörna för Elliot och Oliver.

Här har reglarna kommit på plats under trettondagen. Där bak skymtar Elliots inbyggda säng.

Nu när Oliver börjat krypa omkring så har Elliots mindre Lego-bitar kommit att bli livsfarliga små prylar, som Oliver lätt kan sätta i halsen. Av bl.a. denna anledning har vi känt att det varit hög tid att bygga en avskiljande vägg så att Elliot kan stänga dörren om sig. Det kan ju annars vara lite jobbigt för en 6-åring att ständigt bli störd av sin 10-månaders lillebror, som kryper in mitt i leken och sätter sig på ett Lego-rymdskepp från Star Wars.

Det knepiga har varit att bygga en vägg som i sned vinkel skall ansluta mot ett snedtak. Det blir många udda vinklar att sy ihop - inte minst när det gäller reglarna, som håller ihop det hela. Du som snickrat en del vet precis vad jag menar ;) Vi har därför bollat olika idéer med min snickarmentor tillika svåger Ken. Ann hade kommit överens med sin bror om att han skulle komma ner vid tillfälle för att hjälpa till med skissande och snickrande. I samband med Trettondagshelgen ringde så plötsligen svågern (eller var det hans hustru Anette?) och sa' att "vi kommer gärna ner i övermorgon och hjälper till med väggen". Det var bara att dra på sig snickarbyxorna, mäta upp och räkna på materialåtgång, leta upp en öppen virkeshandel (Trettondagsafton) och sedan köpa och transportera hem material. Det blev några meter reglar, ca. 40 meter råspont samt några gips- och OSB-skivor. Uj, vad stora och åbäkiga de där skivorna är! Vi snackar 1200 x 2400 mm, som inte på något vis kan lyftas upp på övervåningen via vår vinklade trappa. Det blev till att mäta, rita upp och kapa utomhus och lyfta in sektionsvis.

Regelsektionen plåtad från Elliots rum. Barnens TV-hörna i bakgrunden med Olivers rum strax bakom. Till vänster om den breda, vita "stolpen" satt fram till nu ett trappräcke.

OSB-skivorna på plats. Vi isolererar väggen mest för ljudisoleringens skull. Fräste spår i befintlig vägg för att dra el till den nya lampknappen strax innanför den kommande dörren.

Jag har nu satt upp gipsskivorna, armeringstejpat och spacklat skarvar. Slipat, dammat av och spacklat igen för att därefter slipa en sista gång. Det dammar vill jag lova! Jag gillar inte alls känslan av det yrande gipsdammet i ett för övrigt rent hem. Det fullkomligt snöar gipsdamm på övervåningen när jag drar slipklossen över skarvarna under taket.

I övrigt snickrar jag på en demonterbar vägg med inbyggt fönster. Denna vägg skall ersätta det räcke som hittills suttit på övervåningen, ovanför trappan. Redan när vi beställde våra trappräcken, var vi tvungna att få dem tillverkade så att vi enkelt skulle kunna montera bort dem vid lyft av stora prylar mellan våningarna. Den vinklade och ganska trånga trappan medger helt enkelt inte att man promenerar upp eller ner med exempelvis Anns olika loppisfynd - stora skrivbord, sekretärer, sängar etc. Just därför måste den nya väggen enkelt kunna tas bort vid behov. Här är det minsann inte bara att drämma i 4-tums skruv för att fästa reglar i befintliga väggar . . .

Nästa del i väggprojektet blir att tillverka en dörrkarm till den gamla dörr vi fann i förrådet när vi flyttade in för några år sedan. Den gamla, gedigna dörren, som är 90 cm bred, satt tidigare i köket. Ett par av dörrspeglarna skall vi ersätta med glas för att i viss mån tillåta dagsljuset att flöda in i det tidigare allrummet.


Vid något tillfälle bloggade Spets & Snor-Helena om alla de utemöbler hon fick släpa in när hösten kom. Har för mig att hon hade sex eller åtta set med bord och stolar i sin trädgård. Vi har inte så många utemöbler men likväl hann vi liksom inte med att ställa in möblerna i förrådet innan hösten var över och vintern kramade om oss med sin kalla famn. Egentligen handlar det nog om att förrådet var alltför luftigt fyllt med diverse prylar, som ställts in där det fanns plats. Detta fick till följd att det krävdes en komplett evakuering av prylar för att våra utemöbler överhuvudtaget skulle få plats - evakueringen blev alltså aldrig av.

I gengäld har vi nu under vintern fått några vackra objekt att fotografera i morgonsolen! Det känns lite som om sommaren gjort ett tappert försök att överleva hösten men till slut funnit sig besegrad av vintern. Lite sommar mitt i vintern!


Årets första blogginlägg blev en ordentlig mix - inte sant? Måste avsluta med att tacka Ken för den finurliga lösningen när det gällde att bygga Elliots nya vägg i sned vinkel mot vårt snedtak. Tack också för fint samarbete under den viktiga inledande fasen av väggprojektet! Hade ni inte kommit ner sådär plötsligt, så hade väggen sannolikt inte varit klar innan våren. Jag brukar ju annars skissa, tänka, fundera och filura ganska lång tid innan jag sätter igång mina projekt.

Ha en fin fortsättning på det år som inletts så härligt med en riktigt klassisk, kall vinter!

31 december 2009

Gott Nytt År!

Så här under de sista skälvande timmarna av 2009, vill jag önska just dig ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att du får möjlighet att fylla det nya året med det du själv önskar och att du får möjlighet, att göra de saker som gör dig glad och ger dig energi.


Den lilla kattkillen, som vi hade hemma hos oss tillsammans med hans tre syskon sommaren 2008, får symbolisera det nya året fyllt med nyfikenhet och möjligheter, det oskrivna bladet, det oförstörda, det skira och det vackra. Det faktum att han är vit - precis som sin mamma och sitt ena syskon - passade alldeles utmärkt här hemma där det mesta går i vitt ;) På så sätt får lillpysen också symbolisera vårt hemmasnickrande och bloggande, som kommer att fortgå även under 2010.

Ha nu en vidunderlig avslutning på 2009 så ses vi nästa år . . .

Peter