17 december 2008

Betty´s, julklapp, glaskross & ljudlig sorti . . .

Betty, hur gick det där sista till egentligen?!

Jag tar det från början . . .

Min kära hustru besöker just nu sin Mamma i Sveriges näst största stad för att bedriva julbak och jag ville därför passa på att fara iväg och köpa en julklapp åt henne. Jag styrde kosan mot Borås och den charmiga butiken Betty´s. Jag har besökt butiken tidigare och då bl.a. inhandlat en spegel, som Ann önskat sig en längre tid. Den gången handlade jag av Nicklas, som är en synnerligen trevlig kille och tillika Bettys make (om jag förstått det hela rätt). Att shoppa i en butik där jag känner mig välkommen och omhändertagen, är alltid en trevlig upplevelse och en signal om att "här vill jag köpa fina saker igen". I bilen på väg till Borås tänkte jag, att det skulle vara väldigt trevligt att få träffa Betty, som jag hört och läst så mycket gott om.

Bild lånad från Betty´s blogg

Väl innanför butiksdörren ser jag ett antal trevliga och fullt pysslande tjejer - alla klädda sådär mysigt lantligt. En härligt rödhårig tjej (låter lite högtravande att säga "ung kvinna" så det får bli "tjej") undrar om hon kan hjälpta till och efter att jag svarat jakande på den frågan, måste jag naturligtvis själv fråga om hon möjligen är Betty själv. Jodå, visst var det Betty - bingo direkt alltså ;)

Jag förklarar mitt ärende och Betty visar mig till det sista exemplaret av prylen jag ville ha (Ann, spännande va?). Hon går iväg för att packa in "prylen" och jag tar en runda i butiken för att titta på allt det fina. Skall nog i sammanhanget ärligt konstatera, att mitt butiksbesök är det typiskt manliga - jag vet vad jag vill ha, finner det, köper det och ägnar inte sedan en timme eller två åt att gå runt, titta, känna och utbrista "åh!" lite här och där. Lite mer snabba ryck alltså ;)

Nåväl, under inslagningen av paketet - som för övrigt blir bländande vackert i en rustik stil, som väl får kallas just chabby och samtidigt chic - hinner vi prata om bloggande och lite annat ditt & datt. Jag hittar en till pryl att köpa och vi avslutar sedan affären med ett kortdragande, några knapptryckningar och ett "Tack så mycket!". Innan jag går vill Betty "lägga med några saker" vilka jag överraskat glatt tar emot, lägger på det större paketet för att sedan greppa det stora paketet och liksom försiktigt snirkla mig ut, utan att stöta emot andra kunder eller vackra inredningsprylar.

Just när jag frilagt paketet från disken och gör en enkel vänstervridning i riktning mot dörren, hör jag "KRASCH, BOOOM, BANG!!". Någonting på min lekamen har uppenbarligen dragit med sig någonting, som ramlat i golvet och gått sönder. Jag som var så försiktig! Det där "någonting, som ramlat i golvet" visade sig vara en glasburk med lakrits i. Den stod vackert placerad någonstans i lårhöjd, hitom disken. Uppenbarligen var det min jacka som på något sätt omfamnat burken när jag sträckte mig efter det stora paketet.

Betty tog hand om spektaklet och jag lämnade butiken något generad och smått irriterad över min egen klumpighet. Ute vid bilen stod en annan "Betty´s-tjej" och plockade in utomhusskyltningen. Eftersom detta ju är Betty´s, frågade hon naturligtvis om hon kunde hjälpa till med att låsa upp bildörren. Nu klarade jag det hela själv men gesten var oerhört fin. Jag nämnde min lilla olycka i butiken och hon sa´ direkt "Nä, nä, glöm nu det där - det ordnar vi!".

Ja, det var väl hela storyn det - från entusiastisk köpglädje till lakritskross på golvet och lätt rodnande kinder. Som jag redan antytt, är Betty´s en alldeles förträffligt mysig och trivsam butik att besöka - dels pga alla fina prylar och dels pga de härliga ägarna och deras lika härliga medarbetare! Det vet ju redan alla ni bloggerskor, som i bilkaravaner besökt Borås mysigaste butik men jag ville ändå berätta . . .

Smygtitt på det inre hörnet av rummet


När det sedan gäller vårt blivande sovrum kan jag konstatera, att taket är målat liksom väggar, lister och foder. Nu återstår "bara" att måla golvet. Först skall alla kvistar kvistlackas två gånger innan vi stryker golvet tre gånger med vit färg. Takhöjden har reducerats en del men inte mer än att det blivit väldigt mysigt.

Vårt senaste nybygge

Jisses, jag höll nästan på att glömma - Elliot och jag byggde nytt hus förra veckan. Det blev klart på en halvtimme . . . beror nog på att vi använde limpistol istället för smält socker! Kristyren gjorde vi dock på klassiskt vis med florsocker, äggvita och ättika. Spritsade med ett strutrullat bakpapper, som klipptes så att det blev ett liiitet hål i strutens ände. Funkade kanonbra!

Hoppas att du får en mysig tid fram till jul med mer glögg & pepparkakor än stress & irritation.

Hälsar eder Glaskrossar-Peter :P

P.S. Betty, tack för ditt charmanta bemötande idag och inte minst ditt sätt att hantera resultatet av "elefanten i porslinsbutiken"! Hälsa gärna tjejen som ville hjälpa till med bildörren.

27 november 2008

Pestrummet blir sovrum & arkeologisk utgrävning . . .

Under en längre tid har Anns Pestrum (länk till både pestgarderob och pestrum) genomgått en ordentlig förvandling. Laminatgolvet har brutits upp och kastats ut genom fönstren, det gamla plankgolvet (gammalt, rangligt vindsgolv) har plockats av från de gamla reglarna/stockarna och sågspånet i utrymmet under har skyfflats omkring med spade och kratta!

Laminatgolv på hög, plankgolvet synligt

Laminatgolvet var både kraftigt lutande samt bubbligt och rangligt att gå på. Anledningen till lutningen är helt enkelt, att huset efter alla år har satt sig så att de bjälkar som ligger närmast den stora murstocken ligger där dom alltid har legat samtidigt som delarna längst ifrån murstocken har satt sig och sjunkit ihop. Så långt är allt väl.

Anledningen till bubblighet och ranglighet var, att någon före oss hade lagt flytspackel rakt på golvbrädorna (!) i ett naivt försök att få golvet i våg. Flytspacklet hade "smetats" ut med tydliga skarvar här och där. Ovanpå detta hade man lagt golvfoam och därefter ett plastigt låtsasparkettgolv (laminat). Joråsåatte . . . (en liten verbal blinkning till "En mammas dag-Helena")

Flytspackel på plankgolv Första plankorna borta

Nåväl, de gamla plankorna återanvände jag som material för att få golvet i våg. Efter snack med min snickarmentor Ken (svågern), spikade jag fast plankorna på sidorna av varje stock och använde ett långt vattenpass för att få varenda planka i våg - både i längd och bredd. För att få ned plankorna jämte stockarna, var jag tvungen att skyffla undan sågspånet med följd att det dammade nå´t så fruktansvärt! Jag förbrukade fyra skyddsmasker under golvprojektets initialfas och var ändå svart som en sotarmössa i näsan. När man kollar runt på nätet efter tips på hur man lägger golv och vilka verktyg man behöver, har man inte någonstans nämnt spade och kratta ;)

Efter att alla plankor spikats fast var jag också tvungen att lägga ned några reglar mellan stockarna eftersom avståndet mellan stockarna ofta var både 1 meter och över det. För dig som snickrat en del, så vet du att det är c/c 60 som gäller och absolut inte c/c 100 eller c/c 110. Reglarna "svävar" mellan stockarna så att varje golvbräda sedan kan skruvas fast i respektive regel. På så sätt stöttar golvbrädorna upp varandra. Även detta var ett tips från Ken.

Plankor spikade på stockarna Plankor spikade på stockarna

I vilket fall som helst ligger det 25 mm tjocka furugolvet på plats och jag är både nöjd och stolt över det uträttade arbetet. Nu väntar målning av golv, väggar och tak varefter inflyttning skall ske. Förhoppningen är att rummet skall vara klart innan den 18 februari då det är tänkt att det lilla livet i Anns mage skall få se världen för första gången. Jag är övertygad om att vi skall hinna få rummet klart långt innan dess. Elliot skall få ta över vårt nuvarande sovrum. Häromdagen konstaterade han att "jag kommer verkligen att få ett stort rum!". Det bör i sammanhanget noteras, att "rummet" idag är en stor, öppen yta, som framöver måste förses med en avdelande vägg för att kunna kallas rum. Ännu ett projekt alltså . . .

När man tittar på den blå tapetremsan, som tidigare doldes av en golvlist, kan man konstatera att skillnaden mellan dörrtröskelhöjd och golvet längst bort är närmare 1 dm! Helt plötsligt har vi fått ett trappsteg mellan sovrum och linneförråd!

Gammal golvlutning synliggjord Nästan 1 dm skillnad!

Vilken färg tror ni att vi skall ha på väggar, golv och tak i vårt blivande sovrum? Kan det möjligen vara . . . vitt?! Självklart skall det bli vitt! Jag lever ju tillsammans med MormorRuthsAnn och hon har genom åren påverkat mig så till den milda grad, att jag idag anser att vitt är det enda alternativet - hemma hos oss. Annan färg kan man tillföra genom att piffa & puffa och addera diverse pyssel här och där. Du vet väl att vitt kan fås i en mängd nyanser? Hemma hos oss har det handlat om råvitt och kalkvitt. Dessa nyanser bryter väldigt fint mot varandra.

Måste också berätta vad jag hittade för saker i sågspånet! I närheten av dörröppningen till vårt linneförråd/syrum, den f.d. pestgarderoben, fann jag flera spännande saker. Dels gamla porslinsskärvor och en tvåöring från 1932 men också diverse texter som antydde ett ursprung långt äldre. En liten bibel med sirlig text och även enskilda bibelblad med ännu sirligare text. Det mest spännande var ändå den tidningssida (?) skriven på högtravande, gammaldags engelska med referat från det brittiska House of Commons där dåvarande Prime Minister Lord Palmerston debatterade problematiken i Schleswig-Holstein. På andra sidan av detta dokument fann jag texter med information om brittiska bolag med teodlingar i Indien, antal aktier i bolagen och inte minst datumangivelser från bl.a. November 1863! Enligt uppgift är vårt hus byggt 1863 och jag blev/är ordentligt upprymd över att jag funnit tryckt text med referens till husets byggår!




Tidningssidan på engelska påminner om en sida man mycket väl hade kunnat finna i dåvarande Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Just nu ligger sidan i press i min Mors gamla "Bonniers Kokbok". Så snart jag får tid, skall sidan ramas in och förses med glas på båda sidor. Därefter skall den upp på en lämplig vägg i huset. Det låter kanske lite barnsligt men den här tidningssidan är det som betytt mest för mig under golvprojektets gång.

Avslutar med att konstatera, att golvprojektet är något jag skjutit ifrån mig under flera år. Jag visste nämligen redan från början, att det skulle bli ett omfattande arbete att få golvet i våg och jag har därför många gånger besvarat Anns finstämda "Skall vi inte fixa golvet snart?" med "Jamen Ann, det krävs ett jäkla jobb för att få ordning på det rummet!". Så här i efterhand är jag jätteglad att Ann hetsat mig lite . . .

Porslinsskärvor, gammal text, tvåöring, snickrad detalj etc.
Ha nu en skön period fram till jul och låt dig inte dras med i stressracet, som kan riskera att förstöra grunden för en "Lugn och fridfull jul". Om du skall vara ansvarig för julfirandet för en mängd släktingar - glöm inte konceptet "knytis" enligt följande exempel: Du fixar skinka och sill (alternativt griljerad kålrot och bönsallad) så fixar jag revbensspjäll och julöl (alternativt broccoli och källvatten). Måste ju ge ett vegetariskt alternativ också - eller? ;D

Som vegetariskt alternativ till julbordets Prinskorv får jag väl travestera Sven Melanders klassiker: "Det går lika bra med sparris!".

Puss på kinderna från
Eder Peter :P - "hundra år yngre än huset"

21 oktober 2008

Anns kökshyllor, filosoferande & höstbetraktelser . . .

En gång, för länge, länge sedan lät det nå´nting så här på hemmafronten:

"Ann, skall du inte visa upp vårt hål i väggen nu när det är klart?"

"Njae, det är ju inte riktigt klart ännu."

"Va, hur menar du?!"

"Jo, vi skulle ju ha ett par hyllor jämte fönstret och dessutom har jag inte funnit en skänk till matsalen med de rätta måtten."

"Jamen, dé é väl jättefint som det är - inte sant?"

"Jo, men det är inte som jag vill ha det! Kan du inte sätta igång med hyllorna och konsolerna snart?"

"Men jag har ingen bandsåg att såga konsoler med och det funkar inte med sticksågen."

Tomrummet jämte fönstret stack i ögonen varje dag och besöken på nätet i jakten på en bra och billig bandsåg var i allra högsta grad frekventa. Uppenbarelsen med den "perfekta bandsågen" uteblev dock - så även de tänkta konsolerna.

Tiden gick och titt som tätt blev jag påmind om avsaknaden av hemmatillverkade konsoler med tillhörande hyllor. Bandsågen lyste med sin frånvaro och med den naturligtvis även konsolerna. Min tanke var att kunna såga ut några snygga profiler ur lämpligt virke utan att behöva lägga ned flera dagsverken på slipning. Med sticksåg blir det relativt grovt sågat och med bandsåg blir resultatet bra mycket bättre - trodde jag . . .

Tre träbitar "Före"

Nåväl, efter att ha fått motta ett antal både fina och grova pikar under att par månader, kom jag på att våra bekanta ju hade en bandsåg. Kanske kunde jag låna den? Jodå, inga problem, dé é bara att komma över å hämta den. Bilen lastades, sågspånen yrde i bagageutrymmet och sedan sågades det för fulla muggar. Efter en del skissande, sågande, slipande, limmande och skruvande var konsolerna klara och sedan gällde det att hitta ett par hyllor med passande patina.

Då mindes jag vårt andra hål i väggen och de brädor, som innan motorsågningen fyllde utrymmet. Brädorna hade perfekt tjocklek och den höga åldern var uppenbar - grova märken i virket och påtagliga vankanter. Perfekt!

Ja, så till slut blev det ett par egentillverkade hyllor med konsoler. Allt vackert målat, shabbat och vaxat efter konstens alla regler. Snyggt jobbat Ann!

Ann visar helheten här

Under min bortavaro från bloggen har jag bl.a. filosoferat kring bloggandet som företeelse och fritidssyssla och kommit fram till följande mer eller mindre djupsinniga slutsats.

För att kunna göra anspråk på att rubricera sin blogg som en s.k. "inrednings-/pysselblogg", krävs det fem saker/förutsättningar:

1. Ett mindre eller större projekt att pyssla med
2. Tid att pyssla eller om du så vill "tillverka/snickra ihop något"
3. Inspiration att pyssla/snickra
4. Inspiration att därefter i en blogg presentera pysslandet/snickrandet i text & bild
5. Tid och energi att faktiskt göra det sistnämnda

Som säkert flera av er bloggare upplevt, infinner sig inte alltid alla dessa förutsättningar på samma gång. Å dé é då det blir "problem" . . . ja, problem är väl för mycket sagt men underlaget för bloggandet blir i varje fall klart reducerat om man säger så. Då kan man ju eventuellt återanvända lite bloggmaterial men för detta krävs åtminstone en ganska stor portion av punkt 4. ovan. Om man dessutom mitt i allt detta mister sin Far och ägnar en stor del av fritiden åt alla upptänkliga praktikaliteter - precis, då blir det lite av ett blogguppehåll.

Annars har jag den senaste tiden varit ute och kollat in mina favvobloggar och som alltid imponerats och inspirerats av all energi och möda, som kommer till uttryck i en härlig bild- och textkaskad!



Här har vi förresten haft höst ett tag nu ;) Kantarellerna har räckt till några härliga kantarellsåser och äpplena har stått som spön i backen . . . liksom. Tänk vad härligt det kändes när jag såg att kantarellerna i "matpalatset" kostade 200,- kr/kg. Hemma låg det en påse med kantareller värda i varje fall runt 90 kronor - wow, som en smärre vinst på Lotto!


Kombinationen tre sorters äpplen i trädgården, skogen runt hörnet och ett gäng Bambi inpå knuten ger som resultat små, söta spår i den uppblötta gräsmattan, små högar med svart rådjursspillning här och där, avbitna blomsterknoppar och slutligen en argsint trädgårdsmästare (läs hustru) på krigsstigen. Jag tycker att det är näpet med besök av rådjur och älg i trädgården men Ann får något mordiskt i blicken när hon inspekterar sina tänkta höstblomster, som inte blev av så att säga. What can I say? Grabbarna med klövar där jag har fötter är ena riktiga gourmander - inte sant? Endast det bästa är gott nog åt de små liven ;) (Vad säger du Rana, visst är dom charmiga? Moahaha . . . )

Vill avsluta med att tacka för alla uppmuntrande och energigivande kommentarer i samband med mina senaste inlägg.

Stort TACK och kram till er alla!

Peter - på G . . . tror jag bestämt . . .

18 september 2008

Pappa är en stjärna på himlen . . .



Stjärna på himlen
Nu har Pappa, som vi sagt till lille Elliot, åkt upp till himlen och blivit en stjärna.

Begravningsakten avhölls förra fredagen och vi tyckte att det blev en jättefin och ljus begravning. Vi hade dessutom vackert väder med en strålande sol, som värmde både kropp och själ. Det kändes nästan som om Pappa var närvarande och spred sin värme. När vi var små var det alltid lika mysigt om vintrarna att värma sig i Pappas famn och känna hans varma händer om våra kalla fingrar.

Lantligt
Jag tyckte att allt blev så lyckat, att jag gärna vill dela med mig av både musik- och poesival. Tvillingbrorsan höll ett vackert minnestal där han på ett varmt och glädjefyllt sätt beskrev vår Pappa - talet berörde verkligen.

Havet
Så skimrande var aldrig havet - Evert Taube (gitarr & sång)

Candle in the wind - Elton John

Time so say goodbye - L Qarantotto & F Sartori

My way - G Thibaut (gitarr & sång)

Tears in heaven - Eric Clapton (gitarr & sång)

Dikterna fann vi på nätet och vi kände omedelbart att de skulle passa väldigt bra.

Vetefält
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand,
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så

Bo Setterlind

Majsfält
Jag tänkt när jag plockat blommor
kanske är det så vår herre gör
han plockar en kväll på sin blomsteräng
och vi säger att någon dör
Jag tror han tar dem som slagit ut
som passar riktigt bra på hans bord
och jag vill att han skonar knopparna
som nyss blivit till på vår jord
Jag törs inte tänka tanken ut
han kan väl inte vara som jag
att han tanklöst trampar hur som helst
på sin äng en sommardag

Elsa Wallén

Blomsteräng
Just nu befinner vi oss mitt i hanteringen av alla praktiska ting, som följer på en bortgång. Man ges nästan inte tid att inse, att ens Pappa faktiskt gått bort. Efter att alla praktiska saker lagts till handlingarna, skall det bli skönt att tillsammans med nära och kära sitta ned och minnas och prata om Pappa. Jag ser fram emot det . . .

Ha en fin fortsättning på hösten allihop! Vill också sända ett stort TACK för alla fina kommentarer - de värmer oerhört mycket!

Peter

P.S.
Nästa inlägg kommer för övrigt att innehålla lite snickarpyssel i köket. Jag säger som Robert Aschberg: "Häng med!"

20 augusti 2008

Min bror och jag, vi har kramats av samma Pappa . . .

Inleder med att travestera "Pontus & amerikanerna" och deras charmiga melodi från 90-talet.

För några inlägg sedan berörde jag det faktum, att vår Mor gått bort för ett antal år sedan.


Med sorg i hjärtat måste jag tyvärr konstatera, att vår Far gick bort för ett par veckor sedan. Det var helt oväntat och även i hans fall alldeles för tidigt. Min tvillingbror och jag har ägnat den just passerade veckan åt diverse praktiska göromål, som alltid följer på ett dödsfall. Samtidigt har vi tillsammans sett tillbaka på bl.a. vår barndom och alla de fina stunder vi hade tillsammans med Mamma & Pappa. Mitt i sorgen med tårarna rullande utför våra kinder, har vi lett och ibland skrattat åt de minnen som kommit upp.

Två veckor innan Pappas bortgång besökte han Ann och mig och vi hade en jättefin stund tillsammans! Jag är oerhört glad, att jag då tackade Pappa för alla de underbara picknicks han trollade fram när hela familjen bilade runt i Sverige och Europa. Det fanns ingen som han, som så enkelt kunde skapa en underbar, kulinarisk upplevelse längs vägarna!

Han skar ofta upp nysköljda, härligt mogna tomater, gul lök, röd paprika och lantbröd och serverade tillsammans med olika charkuterier, t.ex. ungersk salami och tysk skinka. Brorsan och jag myste alltid under dessa matstopp, som Pappa gjorde till oförglömliga upplevelser. Det är många gånger det lilla som gör djupa intryck och som man minns.

Kära Pappa, tack för alla de fina stunder du gav oss och den kärlek du visade oss! Vi kommer aldrig att glömma våra härliga raster längs semestervägarna eller hur vi hoppade rakt i din famn (trots att vi inte kunde simma), när du plaskade runt på djupt vatten bland klipporna på Västkusten eller känslan när du kom hem från dina många arbetsresor eller att du lärde oss att gråta - inte bara när vi var ledsna utan också när vi rördes av något eller att du gav Mamma möjlighet att vara hemma med oss under i princip hela vår uppväxt eller när du sa´ "Kom nu pojkar" när vi var vuxna eller hur det pirrade i magen av spänning när vi kände doften av nybryggt kaffe blandad med doften av ditt rakvatten när du och Mamma väckte oss tidigt, tidigt inför båtresorna till kontinenten eller. . .

Pappa, vi älskar dig - Farväl!

Dina tvillingpojkar

15 augusti 2008

Hålet i gatan . . . eh, väggen & dagis

Tänkte visa upp det exteriöra resultatet av motorsågshärjning, panelkapning, drevning, målning, plåtbockning och inte minst "smygning och fodring". Det är sannerligen många delar på ett spett! Tänkte precis etikettera inlägget med bl.a. "Småprojekt" men det låter så här i efterhand alldeles för fjuttigt. Etiketten borde istället vara någonting i stil med "Det lilla projektet, som inte var så litet . . . å så tog det tid också . . .". Det interiöra resultatet överlåter jag åt Ann att visa upp.

Det var liksom inte bara att såga bort lite gamla stockar och slänga in fönstret. Nädå, här snackar vi om ett gammalt hus med i princip obefintlig tillgång till reglar att fästa upp nytillkomna fönsterpartier i. Tänk vad smidigt det skulle vara att montera fönster i ett nytt hus med tjusigt monterade reglar med c/c 60 cm mellan varje regel. Då hade man i varje fall haft något färdigt att fästa fönsterkarmen i. Dessutom var det lite stressigt, att inte med säkerhet veta om de överliggande stockarna var skarvade rakt ovanför fönstret eller inte. Det skulle vara lagom kul om huset liksom säckade ihop över en av väggarna . . . så långt verkar dock allt stå upprätt ;)

När motorsågen gjort sitt blev det till att bygga upp en stabil ram av plywood (limmad dubbel på sidorna) , som monterades i ändarna på de liggande, avsågade stockarna. I förra inlägget nämnde jag att väggen är 350 mm tjock. Det är fel - korrekt mått är 400 mm! För att inte frångå den tidigare looken på huset, monterades fönstret mer mot insidan än utsidan. Annars skulle Ann haft en 25-30 cm djup nisch att ställa blommor och pyssel i/på.

Här repeterar jag bilden av hålet i väggen, efter motorsågandet:



Så här ser det ut idag:

Om du tittar noga så kan du se vår stenmur speglas i fönstret.

För övrigt skolar vi just in Elliot på dagis (eller förskola som det tydligen heter). Han har hittills spenderat ett ganska stort antal timmar av sin vardag hos dagmamma och har således inte upplevt känslan av att vara en gosse bland 21 andra gossar och flickor. Vi har så långt smakat på dagis under fyra dagar med en för varje dag utökad tidsrymd utan pappa i omedelbar närhet.

Själv har jag med nästintill gapande mun vandrat omkring i lokalerna (OBS! pluralis) och häpet konstaterat, att det här var ju en riktig höjdare! En matsal, ett målarrum, ett läsrum, ett dockrum, ett mys-/gymparum, ett tvättrum och inte minst en väl tilltagen hall/foajé (har nog glömt något utrymme). Nästan överallt finner Elliot sitt namn och foto, som anger att detta är hans stol, mugg, handduk m.m. Han har dessutom sin egen "portfolio" med de saker han målat/pysslat med. Förutom en väl genomtänkt pedagogik, introducerar man också begreppet EQ, emotionell intelligens, för dagisbarnen - det tycker jag är helt fantastiskt!

Jag, som i min barndom överhuvudtaget inte spenderat min vardag i kommunal regi, blev överraskad och imponerad över att barnen i stort sett ägnar sig åt den sysselsättning de själva vill. Med undantag för några fasta punkter under dagen, väljer Elliot om han vill måla, pussla, pyssla, leka, läsa, spela spel etc. helt oavhängigt av vad de andra barnen gör. Vilken frihet! Dock måste barnen lära sig, att noga ställa undan efter sig när man är klar med sin aktivitet. Kan tänka mig att det annars lätt skulle bli kaos in the house om alla prylar och leksaker låg spridda i de olika rummen.

Säkert är det en och annan som tror att jag är ett UFO som storögt beundrar den för mig nya miljön men jag är verkligen imponerad! Elliot tycker att dagis är otroligt kul - strax efter uppvaknandet på morgnarna låter det numera: "Pappa, skall vi inte åka till dagiset snart?!".

Det mesta jag beskriver ovan är säkert självklarheter för de av er som är föräldrar men för mig är detta med dagis/förskola som sagt en helt ny upplevelse.

För övrigt har dagiset sitt eget kök där man lagar mat för de tre avdelningarna. Det tycker jag är en alldeles särskild finess med tanke på att barnen serveras maten så gott som omgående efter att den tillagats. Det är visst inte så överallt . . .

Ha nu en härlig fortsättning på sensommaren - med eller utan dagis!

Peter :P

01 augusti 2008

Ishavet (nästan), matsalen & hål i väggen x 2

Jo, det var ju bilderna på vår lille Elliot med bl.a. koraller på den sandstrand han körde tårna i. Bilderna var inte tagna på tropiska breddgrader utan snarare arktiska - närmare bestämt kring 69:e breddgraden i Norge. I princip åker man till Kiruna och svänger vänster och sedan ännu mer norrut.

Midnatt råder, tyst det är i husen . . .
Mitt i natten med bergen österut och havet västerut, strax bakom ryggen.


Vi fick med andra ord uppleva midnattssol - en helt ljuvlig upplevelse som jag kommer att bära med mig en lång tid framöver! Jag satt uppe ett par nätter och kunde följa solen hela varvet runt så att säga. Jag har förvisso spenderat ett år i Kiruna för många år sedan men då hade jag inte möjlighet att sitta ner och småmysa över det faktum, att solen belyste min hjässa "twenty-four-seven". Då klampade jag runt i Kebnekaise-massivet med en ordentligt tung ryggsäck som fick min rygg att böjas och min blick att riktas nedåt ;)

I korthet besökte vi tvillingbrorsans norska sambos familj och under besöket bodde vi hos brorsans sambos mamma (brorsan och sambon var givetvis med, inkl. deras söta Cocker Spaniel-flicka Hazel). Det var i samband med detta boende - helpension skulle man kunna säga - som vi åt oss nästan fördärvade på diverse fiskrätter á la äkta nordnorsk husmanskost. Tack snälla Oldemor för fantastisk mat! Vi blev i sanning inspirerade att äta mer fisk på hemmafronten. Måste bara plugga några norska recept först ;)

Måste också nämna, att Elliot i Norge lärde sig att cykla efter bara några darriga försök på tvåhjulingen! Dagen innan hade han frustrerat kastat iväg cykeln efter ett par, enligt honom, misslyckade försök. Dagen efter pratade jag i telefon med min far och får till min häpnad se vår son sätta sig på hojen och helt lugnt rulla utför en liten slänt med fötterna i vädret. Efter ett par så´na försök var det bara att trampa på och låta gyroeffekten sköta resten.

Å så var det matsalen. Som jag nämnde senast, skulle Ann "bara" piffa rummet så att vi sedan skulle kunna visa upp vår "baby" inkl. det upptagna hålet i väggen, som försetts med ett skjutbart fönster in till köket. Häromdagen satt vi och filosoferade kring det fönsterparti (2 x 1,2 meter) som "blev över" efter montaget av altandörren för att par år sedan. One thing lead to another och vips - så hade vi bestämt att detta fönsterparti skulle "smällas" upp i matsalen för att skänka ännu mer ljus åt rummet och även köket. Som bonus kan vi numera från matsalen beundra vår vackra stenmur bakom huset. I förrgårs går såg det ut så här:

Notera de tjocka stockarna i väggen. Väggtjockleken är runt 350 mm inräknat gips, tjock isolering, gammal panel, isolering och yttervägg. Jag använde motorsåg för att ta upp hålet. Fönstret in till köket kan skymtas till vänster om kakelugnen.

Idag är det hela klart med nymålade smygbrädor och foder invändigt/utvändigt och i vanlig ordning skall nu MormorRuthsAnn piffa och puffa. Det blir alltså två nya hål i väggen som skall uppvisas till allmän beskådan. Jag visar projektet mitt i och Ann visar "snart" det glänsande slutresultatet. Var tålmodiga . . .

Golvet har alltså målats vitt och rummet har fönster i tre riktningar. Nu snackar vi ljusterapeutiskt rum med andra ord! Känslan är fantastisk! Tack Ann för att du stod på dig och hetsade mig lite med "Ja du Peter, om vi skall få upp fönstret så borde vi nog börja nu".



Nu har förresten vår sista kattunge rest iväg. Han spenderar sina dagar i Flen tillsammans med två nya kattkompisar - en liten kisse som gillar att leka och en äldre kattflicka, som ser till att de små inte röjer runt för mycket. Tack "lillkillen" för att du var en sådan bedårande kissekatt och förgyllde vår tillvaro! Vi får nog aldrig uppleva en så kelsjuk och social kisse som du. Du är ett unikum och vi saknar dig! Förlåt att jag tvingades väcka dig på kökssoffan inför den långa resan . . . du sov så sött och jag ville helst inte väcka dig . . .

Som dom säger i Norge:
Ha dééééé!

Peter :P

P.S.
H & A tillsammans med I, TACK ännu en gång för underbar vistelse låååångt ovanför Polcirkeln!

22 juli 2008

Semesterhälsning, matsalsgolvet & kissekatten

Här kommer en postsemesterhälsning snarare än en presemesterhälsning. Hade förstås kunnat skriva ett inlägg för ett par veckor sedan med en rubrik i stil med: "Åh, semester!" eller "Nu tar jag paus" eller "Vi ses om ett par veckor" eller "Nu åker jag å badar" eller "Äntligen!" eller kort och gott "Semester!". I vilket fall som helst ber jag att få önska dig en behaglig fortsättning/början/avslutning på semestern!

Nåväl, vi har varit iväg ett tag och njutit av ledighet, härliga vyer och god mat. God mat förresten, det är en klar underdrift. Maten har varit helt underbar och till största delen bestått av fisk i olika former. Oj, vad vi blivit inspirerade att äta mer fisk här hemma! Hela familjen har med största sannolikhet ökat sin sammanlagda intelligens med flera . . . ja, vad heter det?. . . grader . . . enheter . . . eller nå´t så´nt.



Med utgångspunkt från bilderna ovan - var skulle du tippa att vi spenderat vår semester? Jag berättar mer nästa gång . . .

Innan vi åkte iväg målade vi matsalsgolvet vitt. Eftersom färgen är lacknaftabaserad, var det en befrielse att kunna lämna huset och stanken från färgen med vetskapen om att färgen skulle härda under vår bortavaro. Vi har precis flyttat in möblerna och nu skall Ann "bara" piffa till det hela. För en förhandstitt på golvet kan du klicka HÄR.


I samband med resan fick mamma Sessan och hennes kvarvarande sötnos ta in på katthotell här hemma. Den lilla vita hanen är också tingad och enligt planen skall han framöver bo i Flen. Som jag redan nämnt är han oerhört tillgiven och kelsjuk. Jag har aldrig upplevt en katt som så gärna ligger i ens famn och bara myser. När jag lyfter upp den lille krabaten och lägger honom i ryggläge på min ena arm, vrider han överkroppen och placerar sina tassar över min arm så där sött som man bara ser på sockersöta vykort. En otroligt härlig katt!

Ja, det var väl ungefär det. Ha det bra, vi "ses" snart.

Peter :P - fortfarande i semesterläge

01 juli 2008

Sista natten med gänget . . .

. . . och sista dagen . . .



Idag rinner tårarna nedför våra kinder här hemma. Idag är nämligen den sista dagen Sessan och hennes ljuvliga kattungar spenderar tillsammans. Vi vet att kattungarna kommer att få det jättebra hos sina nya familjer men likväl känns det hemskt att splittra gänget och veta att kattungarna för första gången skall vara för sig själva, utan sina syskon. Det där sista är dock en sanning med modifikation eftersom två av syskonen faktiskt skall till samma familj! Det är en mor och en av hennes döttrar, som förälskade sig i den vita honan respektive den grå, fluffiga hanen. Det känns jättefint att i alla fall dessa ungar skall få busa ihop i "all framtid" . . .

Som av en händelse valde alla fyra ungar att idag samtidigt dia mamma Sessan när hon kom in och väckte de små. Detta har inte hänt på ett tag och det känns därför som att Sessan och ungarna ville bjuda mig på denna vackra scen så här den sista dagen tillsammans. Naturligtvis slet jag fram kameran och jag bara måste bjuda er på dessa båda videosnuttar (jaja, filerna är stora men vi har väl bredband?). Om ni lyssnar riktigt noga så hör ni när alla fem sötnosarna spinner ikapp. By the way - det snörvlande ljudet och den lätt ansträngda andningen, som ackompanjerar spinnandet i videosnutt nr 2, är jag som försöker dämpa det faktum att jag sitter på knä och storgråter . . . jag blev så tagen av det vackra . . . och kom att sentimentalt tänka på, att detta var ungarnas sista gång tillsammans vid mammas spenar . . . oj vad ledsamt! Om du inte klarar av att höra en man snörvla - sänk volymen ;)

video

video

I den sista filmen ser man ett litet sår på sidan av Sessans huvud - det är resultatet av att Sessan kliat sig väldigt intensivt efter en "fästingattack" - bara så att ni vet. Igår var vi hos veterinären för besiktning, vaccination och avmaskning. Kattungarna mår prima och vaccineringen gick oerhört smidigt. Vår veterinär är väldigt varsam med och respektfull mot de djur han behandlar. Således ger han inför vaccineringen varje kattunge lite god kattmat, som de kan fokusera på och vips . . . så har de blivit vaccinerade med en spruta i nackskinnet. Tack Per för att du är den finaste veterinär vi vet!

Vi har för övrigt valt att inte ge katterna några namn eftersom vi försökt att inte fästzaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSAAAAAa oss

Kolla!!! Jag var precis ute med Melvin i trädgården och när jag kom in igen klev den vita gossen omkring på tangentbordet. Åhh, vad härligt, han har just gjort ett eget avtryck i min blogg! Vad glad och upprymd jag blir . . .

Jo alltså, vi har valt att kalla katterna för vit hona, vit hane, grå hona & grå hane för att försöka undvika, att fästa oss för mycket vid dem och dessutom ge de nya ägarna helt fria händer i sin namngivning.


För stunden har vi kvar den grå honan och den vita hanen. Hanen är väldigt tillgiven och kelsjuk - så tillgiven och kelsjuk att vi faktiskt överväger att behålla honom! Saken är ju egentligen den, att även dessa kattungar är tingade. Vi får se hur det hela utvecklar sig . . .


Avslutningsvis ett stort TACK till er alla för de inspirerande kommentarerna ni skämmer bort mig med - trots att jag själv den senaste tiden inte haft tid/möjlighet/energi att hälsa på hos er och lämna ett tassavtryck . . .

Ha en härlig fortsättning på sommaren!

Husse Peter med torkande tårar på kinden - det känns verkligen ledsamt när ungarna flyttar hemifrån . . .


P.S.
Om jag upplever att bloggen blir långsam pga videsonuttarna, flyttar jag filmerna till min egen sajt. Jag avvaktar och ber att få återkomma i frågan.


19 juni 2008

Hälsning från Italien, Midsommarhälsning & offentlig kärleksförklaring . . .

Ciao tutti!

Arbetar sedan nå´n dag tillbaka i Rom där solen både skiner & värmer och maten är underbar! Arbete som sagt och mycket lite, om ens någon fritid, men genom maten ges man ändå en härlig känsla och smak av Italien. Min Rom-tillvaro avrundas med hemresa på söndag - efter midsommar med andra ord. Läste Zätas inlägg med väderprognosen för de kommande dagarna och det är väl bara att beklaga . . .




Delar av lunchbuffén sekunderna innan deltagarna i förändringsprocessen samt undertecknad med kollegor överfaller densamma. Jag kan lova att buffén också genomgick en påtaglig förändringsprocess ;)

I vilket fall som helst ber jag att få önska just dig en Glad Midsommar! Hoppas att regnet uteblir och att dansen kring stången skall kunna fullföljas utan gummistövlarna på.


Slutligen . . .

Ann, jag älskar dig av hela mitt hjärta och saknar dig alldeles oerhört! Krama Elliot från mig och säg att Pappa saknar honom och att Pappa kommer hem snart (då skall vi åka den blå "ruschelkaman"). Klia Melvin bakom öronen, stryk Sessan över pannan och gosa med kattungarna för mig.

Dessutom älskar jag det du gör med vårt hem! Närhelst jag kommer hem efter en kortare eller längre arbetsresa, får jag uppleva vårt hem i delvis ny skrud. Nytt pyssel och vit färg här och där. Ibland blir jag ju som bekant överraskad (alltid glatt) över hur vårt hem ser ut när jag kollar in din blogg ;)

Vi ses . . .

Signore Peter - marito e papà
;P