01 april 2008

Altanbyggartider, hallen & bloggfunderingar

Idag den 1 april hade jag planerat att skriva ett inlägg med rubriken "Jag har bestämt mig . . ." och sedan följa upp med den korta, kärnfulla brödtexten "Efter ett förhållandevis kort besök i bloggvärlden, har jag beslutat mig för att sluta blogga. Tack för alla fina kommentarer!".

Nu är jag ju ingen så´n där blogghjälte eller vad det heter när man är en erfaren bloggare med fyra års bloggande bakom sig, 6.500 besök per dag, 200 kommentarer per dag och länkar hos praktiskt taget alla andra inredningsbloggare men visst hade det varit lite smådramatiskt? (i alla fall i kretsen av de närmast sörjande: hustrun, brorsan, svägerskan, hustruns väninna, lumparpolar´n från Hufvudstan - tja ba Mårten - och Melvin ;)

Sedan hade jag inför morgondagen laddat för rubriken "April-april, hallen & bloggfunderingar". Allt som en förberedelse inför mina tankar kring detta med bloggandet. Imorgon var det också tänkt att till slut lägga ut bilder på hallen som den blev efter allt slit. Saken är bara den, att jag inte lyckats ta några "efterbilder" ännu. Så därför föll hela planen . . .

Jag skall återkomma med hallbilder men i väntan på dessa, kan du fundera över vad detta är:



Om du dessutom redan nu vill se lite piffade bilder på hallen, kan du besöka MormorRuthsAnn och leta dig fram till hennes hall-etikett-inlägg. Själv kommer jag snart visa upp några före- och efterbilder eftersom jag förstår att många där ute gillar det ;)

Jag vet att många husägare runt omkring i landet, någon gång under februari/mars, börjar fundera på hur de skall bygga den där altanen, som de längtat efter en längre tid. Jag vet det av tre skäl. 1) Jag var där själv för två år sedan. 2) Min hemmabyggarsida får ett ordentligt uppsving i besöksstatistiken under februari/mars. 3) Jag får en del mail från angelägna, smått oroliga makar till altansuktande fruar där man ber om dimensioneringstips etc.

Av denna anledning lägger jag ut några före- och efterbilder på vår altan och en länk till hemmabyggarsidan (klicka på Altanbygget) jag refererar till ovan. Jag tror att många "oroliga män" och inte minst altan-längtande fruar kan få en del tips när det gäller dimensionering, materialval etc. Så ni bloggerskor och andra bloggläsare som längtar efter en altan och som har män, som liksom jag behöver fundera å fundera innan de sätter igång (Lotten vet vad jag menar), släpa gärna männen till datorn, så kanske dom inte längre behöver himla med ögonen och rycka på axlarna när ni tar upp altandiskussionen. Det är ju ganska enkelt egentligen . . . att bygga altan alltså. Notera gärna att jag är en intresserad, självlärd hemmapulare (ber här alla norrmän om ursäkt för de två sista stavelserna i det ordet. Är du norrman? Fråga en svensk vad det betyder).

Notera också att jag visst tror att även kvinnor kan och faktiskt bygger altan men nu bloggar jag ju som bekant ur det manliga perspektivet. Om hustrun vill, får hon gärna blogga om altanbygget ur hennes perspektiv ;)

FÖRE

Ja, ja, jag missade att fotografera gräsmattan, våra fem vinbärsbuskar, rosenrabatten och rabarberplanteringen innan vi grävde skyttegravsdiken framför husväggen.

EFTER
Vi satte, inför ett kalas här hemma, upp ett partytält som passade precis på altanen. Sommar´n 2007 var som bekant ganska regnig, så tältet satt uppe hela sommaren.

Till slut var det detta med bloggfunderingar. Jag har funderat över vad jag läst hos bl.a. Granne med Selma. Förutom att, som alltid, visa upp väldigt fina saker i ett inlägg, resonerade Sussie kring det här med bloggande, inläggsskrivande, kommenterande etc. Trots att hustrun och jag är riktiga rookies i bloggvärlden, känner vi igen oss. Det uppstår onekligen en viss press (eller snarare, man skapar själv en press) när det gäller frekvensen på ens inlägg, innehållet och inte minst kommenterandet hos andra. Det sistnämnda kan ta en väldig tid om man dessutom strävar efter att lämna mer omfattande avtryck efter sig. Jag inbillar mig att detta resonemang främst gäller bloggare som i bild och text med varierande inriktning vill inspirera andra och inte så mycket bloggare som bloggar i mer vardaglig dagboksform. Ser dock här och där att även bloggare med vardagsbetraktelser i fokus ibland drabbas av "bloggfrossa" ;)

Man måste nog då och då sätta sig ned och fundera över varför man bloggar för att inte drabbas av press och/eller dåligt samvete. I föreläsningssammanhang brukar jag fråga:
Vad är viktigt i ditt liv? Vad ger dig energi? Gör mer av detta och oftare!
Skulle kunna lägga till "och på ditt eget sätt". Det där sista är nog väldigt viktigt. Som Sussie påpekar så skall det ju "vara kul att blogga! Inga måsten, inga dåliga samveten och inga krav."

Det är för övrigt inte säkert att bloggandet är det viktigaste här i livet även om det ju, inkluderat med det virtuella umgänget med andra bloggare, ger en massa energi.

Måste också i sammanhanget uttrycka min beundran för "Selmas Granne-Sussie", "Harmoni-Jenny", "Spets&Snor-Helena", "Ranunkel-Marie" m.fl. som lyckats upprätthålla intressanta, inspirerande och väl uppdaterade bloggar under så lång tid. Anar för övrigt att bloggandet för dessa "pionjärer" såg lite annorlunda ut då än det gör idag - rätta mig om jag har fel. Jag inser att det fanns klart färre inredningsbloggare och därmed inte så många andra inredningsbloggare att förhålla sig till eller att kommentera/hälsa på hos. Man bloggade, fick fin respons, uppmuntrades att fortsätta, bloggade, fick fin respons o.s.v. Helt enkelt buskul!

Idag verkar hela bloggsfären växa exponentiellt - kurvan brantar upp mer och mer ju längre tiden går. Det blir liksom fler och fler att förhålla sig till och detta kan säkert skapa en viss press. Bloggande och kommenterande kan lätt tendera att bli en heltidstjänst ;)

Jaha Jenny, ännu en smått amatörpsykologisk/-filosofisk utsvävning från mig . . .

Morsning eller som Brunkullan med Mosipperötter brukar säga: "Over and out"

Peter :P

19 kommentarer:

RANA sa...

Om jag bara skulle skriva så där välformulerat, behagligt, klokt och precist som DU gör - så kunde JAG ha skrivit det du skrev i detta inlägg.

Jag känner igen allt: den ambivalenta känslan av att detta med bloggande både tar (stress och press) och ger energi (uppmuntran, bekräftelse, igenkänning). Även om jag inte hör till inredningsbloggsvärlden, kan jag lova dig att jag också har de där tankarna och känslorna.

-

Men du, min nyfunna vän, gör ingen besviken. "Jag får en del mail från angelägna, smått oroliga makar till altansuktande fruar där man ber om dimensioneringstips". Obetalbart, Peter! Underbart! :-D

Ang. dina föreläsningar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag sajnar upp mig. :-)

Många kramar, Rana

RANA sa...

Såg just att du har fixat en direktlänk till min blogg härifrån (utmärkelsen). Snyggt! Tack! :-D!!!!!

Apropå ditt aprilskämt, som du aldrig la upp. Igår scannande jag av min skalle i jakten på ett skönt första aprilskämt för bloggen. Jag fann inget. "Jag är egentligen Helena Bergström". Säkert. "Jag ligger på sjukhus." Tråkigt. "Jag kommer ut - Mannen är egentligen en kvinna". Gäsp. Men "Jag slutar blogga" - det hade varit lagom dramatiskt och ack så anpassat till forumet.

Jag är säkert jättetrög, men jag fattade aldrig varför du dissade din egen idé.

Kram igen,
Drottningen i Snorlandet
(alias Rana)

Peters Projekt sa...

Hejsan Rana!

Faktum är att jag inte riktigt dissade min egen idé men eftersom min manliga Neanderthal-hjärna låst sig fast vid den där rubriken innehållande "April-april, hallen etc." och jag inte hade fixat hallbilder, så kändes det som att hela idén föll. Jag vet, lätt förvirrat ;D

Jennyshemochharmoni sa...

Fler kloka ord från dig! :) Jag gillar dem! Det ligger mycket sanning det du skriver och jag tror att man kommer längst (och mår bäst) om man gör det man tycker är kul och lägger resten åt sidan. Själv har jag haft rejäla svackor i mitt bloggande (var inte så länge sedan senast) men bloggvärlden är otroligt med alla härliga människor! Den drar mig tillbaka. Keep up the good work, jag fick nästan hicka när du skrev att du skulle sluta blogga *fniss* Ha en bra dag, hälsa frun! :)

RANA sa...

Hahahaha, vilken underbar, manlig anledning. "Nej, ni förstår, jag kunde/hann inte få till de rätta HALLBILDERNA, så därför kunde jag inte dra det där - med hallen så otroligt intimt förknippade - aprilskämtet." Det blir roligare ju mer jag tänker på det. :-D Kram, Rana

Arga Mamman sa...

Hej där! Hittade hit via Rana! Vilket underbart vackert hus ni har... Hoppas att det är OK att jag "hälsar på"...?

Annalunda sa...

Bra inlägg! Du skriver himla bra men det vet vi ju redan...håller med Rana...tala om manlig/marsiansk anledning att dissa skämtet... :)
Det du skriver om bloggande är mycket klokt och reflekterande...
Men det måste vara kul... ingen press...det är ju min blogg så då gör jag ju som jag vill...eller hur?! Du säger att du är hemmapulare...tja det vete f-n... allt är ju relativt...för mig ter du dig som en mycket mycket professionell och duktig sådan. Själv lever jag med en akademiker (långt ut i fingerspetsarna) och många gånger (även jag är en av dessa frustrerade hustrur)hotyar jag med att "trada" honom mot en snickare, rörmokare, svetsare, målare eller vad som för tillfället står på behovslistan ;)
För att hallen ska bli klar har jag nu satt en Feng Shui bok i händerna på honom...hallen=framgången... Det gav resultat!! Käre maken kan!!!men det är så förbaskat omständligt och allt ska vara så himla riktigt och bra gjort! Oj det här blev en lång kommentar...:)

Tjingeling - Annie

Granne med Selma sa...

Två bloggare (du och jag) men samma tankar! Jag uppskattar dina kommentarer inne hos mig oerhört mycket, just för att de är skrivna med eftertanke och värme. Men glöm aldrig att jag uppskattar ännu mer att du fortsätter inspirera genom att bygga, berätta och blogga! Om du mår bra och lägger bloggandet på en behaglig nivå så håller du på längre = längre njutning för oss som läser och inspireras av det du gör.

Känn aldrig krav längre med bloggandet. Vare sig med inlägg eller kommentarer. Jag har slutat med det vilket resulterade i en massa inlägg bara för att det blev kul igen :-)

Kravlös hälsning från "Selma"

lottens vita och gröna sa...

halloj så här när klocka passerat tolv...hm skönt med lite lugna alla sover och en stund vid datorn, barnen är tokiga på simsspel, så vi får turas om, kalle har en dator i rummet, men det är ju mer kuligt med alla runt om en med lappen...du har fasen tungan på rätta stället, formulerar dig som en gud! nu så vet jag...tommy får gå in på din sida på måndag när han ska börja med altanen...shit vad jag tycker det är jobbigt, idag var jag pån..frågade om allt var förberett, ehhhhhh vaddå svara tommy, asså typ virke är det inte bra tt köpa i förväg...ehhh det kan vi ju göra då, jaha, som värsta byggjobbarna kommer inte ens igång första dan...

appropå bloggandet, håller med dig i allt...jättesvårt när man ska ha ett dåligt samvete för det me!som nån skrev, lämna rmin utmärkelse vidare till alla, så ingen känner sig förbigådd...jaha det hade ju inte jag gjort, jag valde med hela hjärtat..blev nån ledsen av det? men vi är ju vuxna eller? jag blir alltid glad för alla gulliga människor, men herregud man omges ju med av live goingar, de får man ju inte glömma!! oj nu blev det kanske lite långt...kram peter till dig, du har en go fru, kom och hälsa på oss, nästa gång när ni är i stan! lotten

RANA sa...

Hallå nattugglan.

(Apropå det. Tror du på mig när jag säger att Lille Brottarn, ett och ett halvt år, knappt kan säga sitt namn - MEN kan härma både berguven, kattugglan och pärlugglan ganska framgångsrikt? Hur indoktrinerad kan en unge bli? Hur nördig kan den gamla fältbiologen till pappa bli?)

Du skrev: "Ang. dina lätt psykedeliska (helt i positiv bemärkelse) och samtidigt väldigt spännande bilder - drar du i ett par reglage i Photoshop eller får du till bilderna manuellt så att säga?"

Kära du. På den här sidan skärmen bor vi i stenåldern. Här hankar vi oss fram med Paintbrush och sånt!!!

*gud vad åttiotalsaktigt det lät*
*men på ett härligt sätt*

:-D

Gnatt.
Rana

me and alice sa...

Hej Peter!
Tack för fina kommentaren om vårt gamla men älskade kök!
Det blir nog toppen när ni förvarar porslinet på hyllor. Vackert är det också!
Köksbordet är målat med lösningsmedelsbaserad halvblank lackfärg. Fungerar nog inte att måla ett köksbord med vattenbaserad färg.(tyvärr)
Håller verkligen med dig vad det gäller bloggandet. Det får aldrig bli ett tvång eller kännas pressande. Som du också sa så var det nog en stor skillnad bara för ett år sedan när många av tjejerna startade sina bloggar. Det har hänt mycket detta år på den fronten.
Ha en trevlig Torsdags eftermigddag och hälsa din alltid lika trevliga fru!
/Susanne

Tingeltangel sa...

Det är ju bloggare som du som ger oss andra prestationsångest. Inte nog med att du snickrar både verandor och välformulerade blogginlägg - du skriver dessutom personliga och genomtänkta kommentarer (vilket faktiskt inte är lika vanligt förekommande). Ta nu detta enbart som en komplimang för det är precis så det är menat.... Jag instämmer helt i det du skriver och jag tror det enda man kan göra är att försöka minnas att bloggen skall vara en källa till glädje för en själv. Kan den sedan också glädja andra får man ta det som en bonus, inte ett krav.

Zäta sa...

Hopp och hej!
Hittade till dej
via en tjej
som kallar sig arga mamman
och idag inte lyckades ta sig samman
när minste battingen drack vatten
ur en pöl brevid rabatten...

Äsch vad larvigt.

Va kul med en blogg-kille.
Jag är rätt novis i bloggvärlden. Började blogga i februari för att min man upptäckte att man kunde göra det på vårt hemsideutrymme. Det är han som är datakunnig i familjen. Därav min något sakrala blogg.

Jag har inte sett någon blogg driven av en man tidigare så det ska bli kul att läsa som omväxling.

Skriver bra gör du också. Och tar snygga bilder. Och är händig.
Är du gift? ;-)) (betyder: ler med dubbelhaka)

Kamomilla sa...

Här kommer ett glatt tillrop (vad mysigt-istället för kommentar!) och måste bara säga att Peter återigen slår huvudet på spiken.
Snyggt altanbygge förresten, och det påminner om vår husgavel. Jag skulle så gärna ha likadana möbler som ni, men med min deltidslön så får det säkert bli ett hemmabygge istället. Vi har vackra tjocka golvbrädor som väntar på att trollas till ett bord...

Angående bloggandet så kan det nog, som du säger, lätt bli ett heltidsjobb för visst finns det många bloggar värda ett dagligt besök. tycker det vore roligt om allt fler kunde använda sig av bloggkoll så man slapp skida omkring i länklistan för att kolla bloggarna, ifall ngt nytt och intressant dykt upp. Känner en ökande press att titta in och tacka för besöket när någon ny kommenterare dyker upp, men jag har mer börjat sålla bland dem jag lägger på länklistan för man kan ju bara inte ha alla där..

Själv bloggar jag för att det känns kul att "dokumentera" det man gör, få feedback och nya synvinklar. och jag har blivit kontaktad angående många olika frågor eller kommentarer så det har varit riktigt givande.

Och här är det alltid intressant att titta in, för du skriver med eftertanke och om så intressanta funderingar. Tack för det!
Moikka!
Kamomilla

HannaH i Det stora grå huset sa...

Hej Peter!

Så snygg altanen är. Helt toppen helt enkelt. Där lär ni trivas...

Ja du, hur ska man förhålla sig till bloggandet? När jag först började så gjorde jag inlägg varje dag. Det var kul i början, men rätt så snart kändes det som ett tvång. Jag kände mig så stressad av bloggen. Då slutade jag helt enkelt med varje-dag-inlägg, och sedan dess har det kännts så bra. Jag gör det när jag har tid och lust. Visst kan jag känna en viss oro att ingen kommer att besöka mig och lämna kommentarer om jag håller upp för länge. För min del är kommentarerna från andra så viktiga. Det känns så roligt att "prata" med andra som gillar samma sak. Ibland känner jag mig även tvingad att lämna en massa kommentarer när jag kanske inte har tid eller lust (ibland är det ju även härligt att bara titta runt i tysthet). Men jag försöker att göra det när det känns rätt. annars är ju bloggen inget intresse längre, utan ännu ett tvång - som typ dammsugning eller disk!!!
Jag är nog lite lik dig på så vis att jag har svårt att lämna korta kommentarer. Och då blir det ju genast svårare att lämna till så många man kanske vill... Tycker så mycket om att diskutera. Som du nog märker här... Det finns ingen hejd ibland!

Hur som helst, jag gillar din blogg. Ditt hem är urfint, men det jag gillar allra mest är nog ändå det som står i texten. Så är det.

Ha det gott nu!
Kram Hanna

P.s Nästa gång maler jag på liiite mindre iaf! ;-)

Marie sa...

Hej Peter!

Du är verkligen klok som en bok. Du har så rätt i att för ett år sedan när jag började blogga så var vi inte sådär jättemånga som höll på, det var lätt gjort att kommentera runt hos varandra. Nu har det verkligen exploderat med inredningsbloggar, det dyker upp nya varje dag. Jag har funderat mycket kring samma sak, man vill ju så gärna vara "snäll" och kommentera hos alla, men det har faktiskt blivit en omöjlighet. Att blogga ska ju vara något roligt, en fritidssyssla när man har tid och lust, absolut inget tvång och stress, då blir det definitivt inget bra.
Jag brukar tänka på varför jag började blogga från början, det var ju för att det var så kul att hitta likasinnade att inspireras av och byta idéer och tankar med. Att blogga är fantastiskt på alla sätt och vis, men det är ju ändå det "riktiga" livet som är det viktigaste, det får man inte glömma av.

Eran altan är verkligen supersnygg! Nu när vi bygger ut huset ska vi även bygga en altan, ska bli sååå roligt! Som det är nu har vi bara jättefula stenplattor där vi har trädgårdsmöblerna.

J hälsar att han är väldigt smickrad över att du trodde att han hade gjort sovrumsmöblerna, hihi. Jag är uppvuxen på en möbelort så möblerna kommer ifrån en av fabrikerna där. J håller däremot på att göra blomlådor till fönstrena, de är dock inte så avancerade, skulle nog t.o.m jag klara av, hihi.

Ha en trevlig helg och hälsa Ann!
Kram Marie

White Season sa...

Hej Peter, Vad kul att hitta hit och tack för dina kommentarer, och tipset det ska jag försöka mig på i helgen när jag får lite tid...
Erat hus är ju jätte fint och altanen, härlig. Ser ut att ligga på en härlig plats. Vad kul med svågern i Bankekind, där kör jag förbi 2 gånger om dagen när jag kör fram o tillbaks till jobbet i Linköping. Uterummet var fantastiskt, vi funderar på att bygga ut som en vinterträdgård från vårat vardagsrum...
Nu ska jag läsa lite mer på din sida, önskar dig en trevlig helg, Kram Malin

Annika sa...

Tycker din blogg är både underhållande, inspirerande och lärorik med många kloka ord som får en att tänka till lite..Hoppas du vill fortsätta att vara delaktig i bloggvärlden ett tag till. Trevlig helg! Kram Annika
Ps har tittat i din frus blogg hälsa henne att den är fin...:)

Spets och snor sa...

Hej hopp! Vågar man bara önska dig en härlig kväll och inte skriva någon utläggning som ovan :-) Kul att du nämnde mig i ditt inlägg. kram Helena (som älskar att få långa och personliga kommentarer men som skriver korta kommentarer och sällan.)