24 april 2008

Duktiga Sessan födde två vita & två grå kattungar!

Ser ni Sessans högeröra? Den runda, snarare än spetsiga formen, är ett minne från den dagen då Sessan som liten, socialt obegåvad katt kom för nära Melvin och hans tuggben. Här myser hon i trappan från hallen - bara för två dagar sedan! Notera speciellt hur väl hon passar in i inredningen ;)

För andra gången i mitt liv har jag fått beskåda ett liv i sin linda eller snarare fyra små liv. Första gången var naturligtvis när vår son föddes och sedan nu, när Sessan (egentligen Prinsessan) precis nedkommit med fyra små pälsbollar.

Igår eftermiddag försvann Sessan, som det nu visat sig, för att föda sina ungar. På sistone har Sessan sussat inne hela dagarna för att fram på kvällen vilja ta sig ut och andas frisk luft och . . . ja . . . kanske jaga . . . möss? . . . eller träffa sin pojkvän och planera framtiden? Oftast har hon på morgonen suttit/legat på någon av våra fönsterplåtar i väntan på att bli insläppt. Varje gång när vi öppnar ytterdörren säger Sessan nå´t i stil med "oauu" - precis som om hon säger tack eller hej.

Nåväl, imorse syntes ingen Sessan till och dessutom var hennes matskål påtagligt orörd. Vi förutsatte då att hon fortfarande var ute. Döm om min förvåning när hustrun under eftermiddagen ringde och sa´ "Peter, vet du vad vi har?!". Jag var på väg att säga "Ja, ett vitt kök" men jag anade vad hon ville berätta. Jodå, Sessan hade fött fyra ungar och nu låg dom och pep i garderoben/förrådet bakom hustruns "Pest-rum". På något vis hade Sessan trasslat sig ned bakom avlagda kuddar och undanställda väskor och funnit ett litet instängt utrymme på ca. 8 kvadratdecimeter. Hustrun fann den lilla familjen endast för att hon vid ett besök i Pest-rummet hörde det där mysiga spinnandet från Sessan.



Hustrun var naturligtvis exalterad och jag kunde knappt vänta på att få sätta mig i bilen och åka hem. Sessan är ju ändå pappas lilla kicka ;)

Efter att att vi alla - mamma, pappa, sonen, hunden och katten - ätit kvällsmat, genomfördes en förflyttning från förlossningsrummet till BB, dvs vårt varma och mysiga badrum. Sedan en längre tid tillbaka hade hustrun "å en lokal för försäljning af begagnade hushållsföremål af äldre datum" inhandlat en gammal låda (insats i resväska), som nu passar alldeles utmärkt att inhysa en kattmamma och hennes fyrlingar i. Lådan kläddes först med husses barndomstäcke . . .



Visst är naturen vacker och otrolig?! Här har katten, inte ens 1 år gammal, utan någon som helst vana, profylax eller hjälp, utan lustgas eller epiduralbedövning, lyckats föda fram, tvätta av och rentorka fyra små liv, som nu verkar ha det toppen där i lådan i badrummet.

Jag är sååå glad att Sessan valde att föda hemma! Jag blir faktiskt smickrad eftersom jag förstår, att hon anser att hemmets vrå är tillräckligt lugn och rofylld för att vilja föda här. Nu skall vi göra allt som står i vår makt för att mamma och ungar skall få det bra och att ungarna skall må tipptopp när de om drygt två månader skall få glädja fyra andra familjer. På schemat står bl.a. vaccinering, avmaskning och allmän hälsokontroll.

Snacka om vit och lantlig inredning! En så´n här är riktigt svår - om inte omöjlig - att finna på loppis.

Sessan, stort GRATTIS till dina vackra kattungar! Vi finns här om du behöver oss.

Och ni där, alla fyra, varmt välkomna till livet, landet och lugnet! Vi skall bistå er mamma så att hon kan ge er den bästa start man kan tänka sig för en liten kattunge.

En stolt husse :P

19 april 2008

Den vita lantliga hallen, kitchen sneak peek samt Fadern, Sonen och den . . .


Det tog tid men nu till sist tänkte jag visa ett par före- och efterbilder på hallen - den hall som genomgått den otroliga förvandlingen från "nästan vit" till vit ;) När vi pratar vit så avses här kalkvit i kombination med råvit. Det där "nästan vit" är vit med stänk av gult - somliga skulle kalla denna färg crèmevit; Nordsjö kallar den Narcisse.

Hustrun har redan visat upp några piffade närbilder så jag tänkte visa mer överskådliga bilder. Hustrun är förresten sedan några dagar på "hemligt uppdrag" i det hem vars uterum hon hjälpt till att styla (ett svenskt adekvat en-ords-uttryck emottages tacksamt). Nu handlar det om köket, som genomgår en förvandling från "grönt 90-tal" till, vad jag förstått, "lantligt vitt". Skulle nästan kunna kalla hennes projekt för "Anns Äntligen Hemma" eller "MormorRuthsAnns Bygglov" - skillnaden är väl att bostadsinnehavarna själva är med och jobbar. Enligt säkra källor från projektplatsen driver hon ett hårt regemente med sin bror och svägerska. Upp tidigt på morgnarna och i säng runt kl. 02.00. Blogg tror jag inte hon ens hon kan stava till just nu . . .

Måste också parentetiskt nämna, med anledning av mitt förra inlägg, att det inte är själva bloggandet/inläggsskrivandet (eller bristen på) som ger dåligt samvete utan snarare mitt bristfälliga kommenterande hos er andra, som lämnar så fina kommentarer hos mig. Jag blir jätteglad av alla glada tillrop men tiden räcker inte riktigt till för att ta mig ut och tacka/kommentera. Det om detta . . .

Okay, det var ju hallen det skulle handla om! Här kommer då tre före- och efterbilder. Vän av ordning kan naturligtvis utbrista: "Men herre gud, det är ju ingen skillnad! Det var ju vitt och ljust innan också!". Jo, i sak kan vän av ordning ha rätt men vi har alltså satt upp råspont på väggarna, målat ordentligt vitt, kompletterat med ny hylla, byrå och klädkrokar och inte minst flyttat runt lite. Allt i syfte att få en mer lantlig och rustik look.


Hallgolvet har vi låtit vara som det är då ju klinker är en fantastisk golvyta i ett hem med småbarn och hund. Om jag inte minns fel, frågade hustrun om man kan måla klinkern vit?! Bilden till höger får anses ge svaret på frågan. Hyllan är försedd med så´na där vridna originalkrokar. På väggen har vi mindre krokar, inköpta hos Nacka Byggnadsvård.



Om ni kommer ihåg bilderna jag visade i det här inlägget, så är de tagna i inner- och ytterhörn i trapphuset, utan den där lilla, vinklade listen ovanpå. Fick hyvla till listen i djupled eftersom råsponten byggde ut olika mycket. Griffeltavlan är ett resultat av ett styck gammalt fönster, tre skivor masonit, ca. 40 häftklammer samt ett par strykningar med svart "griffeltavelfärg". Konstverket i mitten åstadkom grabben strax innan utgång härom veckan.



Dörren in till badrummet kvistlackades för ett par år sedan utan att sedan övermålas. Vi orkade inte helt enkelt ;) Därav det rent miserabla utseendet med grava utslag (tänk att vi lät dörren se smittkoppesjuk ut så länge!). Nyckelskåp omedelbart till höger med egenhändigt utfört textiltryck "Les clés de la Maison" - Husets nycklar. Soffan vitmålad och - hör och häpna - vriden 90° - wow! Spegeln rakt innanför ytterdörren har tagits bort och ersatts med en spegel från House Doctor med rundad överkant (det där med rundad överkant är visst viktigt att nämna för de som kan sin House Doctor). Har nyss lärt mig att Feng Shui påbjuder, att speglar inte skall vara det första man möts av vid inträde i ett hem. Det rinner ut energi då - och det vill vi ju inte.


Visst är den emaljerade skylten fin?! Den har vi också köpt hos Nacka Byggnadsvård. Det är nog min favoritdetalj i hallen.

Här kommer då en förhandstitt på köket. Bilden är tagen med mobilkameran eftersom hustrun tog med sig den digitala familjekameran på sitt uppdrag norrut. Den som först kan gissa var texten är skriven (ja, här hemma förstås men alltså på vad), får ett Peters Projekt-diplom och ett speciellt omnämnande med länk i mitt nästa inlägg ;) Ja, vad skall en stackars kille ge som inte pysslar ihop hjärtan, virkar bakelser, smider vackra kronor eller gör pärlsmycken?

Edit: Rana har just knäckt gåtan. Visst sitter texten på en kökssoffa! Nedtill på utdragsdelen för övrigt. Jag ber att få återkomma med diplom och högtidlig ceremoni.


Anno 1863 - huset byggdes då
Andra förhandstittarbilder finner du hos hustrun. Där kan du bl.a. se vårt numera högblanka köksgolv. Vi har låtit bli att ställa in möbler och annat under en hel vecka för att låta färgen härda ordentligt.

Som jag redan antytt, har jag under några dagar varit ensam hemma med grabben och katten Sessan. Vår helvita katt är för övrigt dräktig och beräknas nedkomma med kattungar om ett par veckor! Nu vet vi ju inte vem hennes pojkvän är men vi skulle verkligen bli glada om hennes ungar blir vita. Om du framöver skulle vara intresserad av en kattunge, så kan vi säkert ordna med en adoption.

Jo, som sagt - Fadern, Sonen och den harmoniska tillvaron ;) Tänk vilka underbara dagar vi haft tillsammans, grabben och jag! Vi har konverserat (han är 4 år), myst, lekt med radiostyrt flygplan, varit på barnkalas och haft det allmänt mysigt. I vanliga fall är tillvaron, ärligt talat, tidvis fylld med gnäll från sonen som en del i kommunikationen. De här dagarna har varit helt befriade från detta energislukande kommunikationssätt! Jag anar att det har att göra med, att det bara är vi tillsammans. Även om jag inte fokuserar hela tiden på honom, så har han liksom min odelade uppmärksamhet, vilket gör att han inte behöver ta till "övertoner" för att få uppmärksamhet. Samma sak gäller förvisso när han är ensam med hustrun.

Sedan har jag i veckan haft för oss helt nya upplevelser kring föräldraskapet. Då jag jobbar i egen regi, har jag i vanliga fall möjlighet att helt styra min och på så sätt också vår gemensamma tid. I veckan har jag inte helt kunnat styra min tid vilket inneburit, att jag tvingats lämna grabben väldigt tidigt hos dagmamman och sedan hämtat honom efter en hel dags arbete. Vilken oinspirerande tillvaro - för oss båda alltså! Jag förstår att barns tillvaro i Sverige i mångt och mycket är precis så här och att en majoritet av föräldrarna lever i en "jag-lämnar-du-hämtar-tillvaro". Man pratar på sina håll om kvalitetstid med barnen - vadå kvalitetstid?! När vi kommer hem runt 17.30 är det ju dags att laga mat, äta och sedan i princip natta grabben! Jodå, vi har fått kvalitetstid tillsammans och jag har hoppat över disk och städning men ändå . . .

Oj kära mamma, om du ändå hade levat idag. Då hade jag bl.a. velat tacka dig för att du var hemma under våra första 15 år, förlorade ATP-poäng och gav oss riktig, kärleksfull kvalitetstid. Kära Pappa, stort TACK för att du såg till att mamma kunde vara hemma med brorsan och mig så lång tid! Det har inneburit väldigt mycket för oss båda och så här i efterhand förstår jag, att det var jobbigt att vara bortrest i arbetet så mycket som du var. Tack för din uppoffring Pappa!

Fadern, sonen, utsikten och den gröna gräsmattan

15 april 2008

Tack snälla . . .

. . . för alla fina kommentarer!!

Jag har inte riktigt hunnit med mig själv den sista tiden* och har därför inte lyckats ta mig ut i bloggvärlden för att tacka och kommentera hos var och en av er, som lämnar så glada och inspirerande kommentarer. Jag blir oerhört glad och smickrad över allt fint ni skriver!



Vill därför sända er alla en liten symbolisk hälsning från mig och min lille kompis Tatty Teddy.

Den lille gynnaren spelade för övrigt en ganska stor roll i hustruns och min inledande romans för några år sedan. Han fanns med som kort i blomsterbuketter, som kort på posten och som riktig liten nalle från mig till hustrun. Ett tag var jag så ivrig i mitt blomsterbudande till hennes jobb, att jag tydligen fick dåligt rykte bland hustruns kvinnliga kollegors män - jag satte liksom ribban vilket fick deras män att framstå i dålig dager. Och det var ju inte så populärt bland männen ;) Hos hustruns kollegor var jag dock poppis . . .

Har tyvärr blivit sämre på det där med blommor och vardaglig uppskattning till hustrun. Därför får hon här en alldeles egen nalle från Mig till Dig!

* Det där med att hinna med mig själv förresten - det är alltså inget värre än att arbetsbelastningen är högre än normalt och att det dagliga arbetet just nu inte tillåter några stunder framför datorn. Ganska behagligt men samtidigt lite dåligt-samvete-skapande . . .

Eder tillgivne Peter :P

11 april 2008

Nymålat eller "Slaget vid Lützen"

Ja, jag syftar alltså inte så mycket på själva slaget i november 1632 utan den täta Lützen-dimman. Det är nämligen så jag upplever den naftastinna luften i vårt hus just nu, i april anno 2008. Vi har följt bl.a. Spets och Snor-Helenas exempel och precis målat ett av våra golv vitt. Ledord i sammanhanget är Beckers, vit, blank (80). Inläggets etiketter anger vilket utrymme i vårt hus som förvandlats.

När jag säger "precis målat" så menar jag den första strykningen med lätt lacknaftautspädd färg för att få ett bra underlag för de båda nästkommande strykningarna. Färgen flyter ut väldigt bra! Dock bör jag varna för att använda ny, oanvänd roller. Efter ett par drag med rollern såg vi lustiga små krusiduller på golvet - nästan som små dammråttor. Rollern luddade ju av sig - det var en riktig besvikelse! Det blev till att torka av färgen så gott det gick och sedan övergå till penselstrykning, som ju egentligen var vårt förstahandsval. Jag ville bara prova hur det skulle kännas att inte behöva gå omkring på alla fyra med en pensel i handen. Nu blev det ju en på-alla-fyra-upplevelse ändå ;)

Under den just passerade kvällen (som nu övergått i natt) flyttade vi på hustruns inrådan ner våra sängkläder för att spendera de kommande nätterna på bottenvåningen, i vårt fd arbetsrum, numera matsal. Det känns nästan ömkligt att behöva sova i princip under matsalsbordet. Orsaken till nedflytten är naturligtvis den täta Lützen-dimman, som turligt nog dras upp i huset genom det ständigt snurrande fläktsystem vi har. Där jag nu sitter, i vårt fd gästrum, numera arbetsrum, känner jag nästan ingen doft alls pga den effektiva luftgenomströmningen. Vi drog på fläkten lite extra också . . .

Bild: Wikipedia, målning av Carl Wahlbom, 1855

För någon tid sedan startade Drömmar om Gotland en utmaning med namnet "Bäst & Pest" där fyra andra och jag utmanades att visa upp våra bäst och pest i huset. Den gången missade jag tåget men min pest har varit vårt laminatgolv i köket (det var inte vi som valde material, jag lovar ;). Det är alltså detta golv vi nu målat! Vi har hört många säga, att det inte går att måla på laminat men vi tänker alltså försöka bevisa att det går. Om färgen rasar av efter ett par veckor, river vi ut pestgolvet och lägger in ett ordentligt trägolv. Jag tror dock att det hela kommer att avlöpa väl . . .

Jag säger som Robban Aschberg: "Häng med . . ." så får ni snart se slutresultatet.

Peter :P - med en så´n där go´ lacknafta-arom i svalget ;)

06 april 2008

Den stora rockaden eller "Kalabaliken i Huset"

Jojo, nu pågår det för fullt - den stora rockaden eller som Karl XII skulle sagt: "Kalabaliken i Huset".

Har ni sett så'na där turistfällor på kontinenten (eller i Sverige också för all del) där en halvskum, misslyckad illusionist lurar pengar av folk genom att med tre muggar valsa runt en liten boll, som de blåsta turisterna skall försöka hitta? Tänk er det där snabba trixandet fram och tillbaka fast mycket långsammare och med mycket större prylar - i det här fallet möbler.


Försök hänga med nu:

Hustru och svägerska tömmer gästrummet, får make med tvillingbror att flytta ned det gamla skrivbordet från det framtida sovrummet till det, strax, "gamla gästrummet", får make med tvillingbror att ta med hundar och son på promenad, flyttar prylar från arbetsrummet till det nu fd gästrummet (som skall bli arbetsrum), hämtar antikt köksbord från förrådet till köket, förbereder flytt av befintligt köksbord till fd arbetsrummet (som skall bli matsal), flyttar pärmar och kontorsmateriel från den framtida matsalen (fd arbetsrummet) till det nya arbetsrummet, demonterar bokhyllorna Bonde för vidare transport till Oslo, ställer in pärmar i det gamla, vitmålade skåpet i det nya arbetsrummet, äter sen middag, fortsätter demontera Bonde och slutligen stänger ned det trådlösa nätverket!

Trots att jag inte, i någon större utsträckning, deltagit i det fysiskt tunga arbetet med att flytta en massa möbler fram och tillbaka i huset, blir jag mentalt i det närmaste utmattad. Det påverkar faktiskt en stackars man att få sin vardagsmiljö slagen i spillror och sina vardagliga ting spridda för vinden . . . så gott som!

Snyft, jag tror inte att jag kan skriva mer just nu . . . jag får återkomma och berätta mer . . .

Peter

01 april 2008

Altanbyggartider, hallen & bloggfunderingar

Idag den 1 april hade jag planerat att skriva ett inlägg med rubriken "Jag har bestämt mig . . ." och sedan följa upp med den korta, kärnfulla brödtexten "Efter ett förhållandevis kort besök i bloggvärlden, har jag beslutat mig för att sluta blogga. Tack för alla fina kommentarer!".

Nu är jag ju ingen så´n där blogghjälte eller vad det heter när man är en erfaren bloggare med fyra års bloggande bakom sig, 6.500 besök per dag, 200 kommentarer per dag och länkar hos praktiskt taget alla andra inredningsbloggare men visst hade det varit lite smådramatiskt? (i alla fall i kretsen av de närmast sörjande: hustrun, brorsan, svägerskan, hustruns väninna, lumparpolar´n från Hufvudstan - tja ba Mårten - och Melvin ;)

Sedan hade jag inför morgondagen laddat för rubriken "April-april, hallen & bloggfunderingar". Allt som en förberedelse inför mina tankar kring detta med bloggandet. Imorgon var det också tänkt att till slut lägga ut bilder på hallen som den blev efter allt slit. Saken är bara den, att jag inte lyckats ta några "efterbilder" ännu. Så därför föll hela planen . . .

Jag skall återkomma med hallbilder men i väntan på dessa, kan du fundera över vad detta är:



Om du dessutom redan nu vill se lite piffade bilder på hallen, kan du besöka MormorRuthsAnn och leta dig fram till hennes hall-etikett-inlägg. Själv kommer jag snart visa upp några före- och efterbilder eftersom jag förstår att många där ute gillar det ;)

Jag vet att många husägare runt omkring i landet, någon gång under februari/mars, börjar fundera på hur de skall bygga den där altanen, som de längtat efter en längre tid. Jag vet det av tre skäl. 1) Jag var där själv för två år sedan. 2) Min hemmabyggarsida får ett ordentligt uppsving i besöksstatistiken under februari/mars. 3) Jag får en del mail från angelägna, smått oroliga makar till altansuktande fruar där man ber om dimensioneringstips etc.

Av denna anledning lägger jag ut några före- och efterbilder på vår altan och en länk till hemmabyggarsidan (klicka på Altanbygget) jag refererar till ovan. Jag tror att många "oroliga män" och inte minst altan-längtande fruar kan få en del tips när det gäller dimensionering, materialval etc. Så ni bloggerskor och andra bloggläsare som längtar efter en altan och som har män, som liksom jag behöver fundera å fundera innan de sätter igång (Lotten vet vad jag menar), släpa gärna männen till datorn, så kanske dom inte längre behöver himla med ögonen och rycka på axlarna när ni tar upp altandiskussionen. Det är ju ganska enkelt egentligen . . . att bygga altan alltså. Notera gärna att jag är en intresserad, självlärd hemmapulare (ber här alla norrmän om ursäkt för de två sista stavelserna i det ordet. Är du norrman? Fråga en svensk vad det betyder).

Notera också att jag visst tror att även kvinnor kan och faktiskt bygger altan men nu bloggar jag ju som bekant ur det manliga perspektivet. Om hustrun vill, får hon gärna blogga om altanbygget ur hennes perspektiv ;)

FÖRE

Ja, ja, jag missade att fotografera gräsmattan, våra fem vinbärsbuskar, rosenrabatten och rabarberplanteringen innan vi grävde skyttegravsdiken framför husväggen.

EFTER
Vi satte, inför ett kalas här hemma, upp ett partytält som passade precis på altanen. Sommar´n 2007 var som bekant ganska regnig, så tältet satt uppe hela sommaren.

Till slut var det detta med bloggfunderingar. Jag har funderat över vad jag läst hos bl.a. Granne med Selma. Förutom att, som alltid, visa upp väldigt fina saker i ett inlägg, resonerade Sussie kring det här med bloggande, inläggsskrivande, kommenterande etc. Trots att hustrun och jag är riktiga rookies i bloggvärlden, känner vi igen oss. Det uppstår onekligen en viss press (eller snarare, man skapar själv en press) när det gäller frekvensen på ens inlägg, innehållet och inte minst kommenterandet hos andra. Det sistnämnda kan ta en väldig tid om man dessutom strävar efter att lämna mer omfattande avtryck efter sig. Jag inbillar mig att detta resonemang främst gäller bloggare som i bild och text med varierande inriktning vill inspirera andra och inte så mycket bloggare som bloggar i mer vardaglig dagboksform. Ser dock här och där att även bloggare med vardagsbetraktelser i fokus ibland drabbas av "bloggfrossa" ;)

Man måste nog då och då sätta sig ned och fundera över varför man bloggar för att inte drabbas av press och/eller dåligt samvete. I föreläsningssammanhang brukar jag fråga:
Vad är viktigt i ditt liv? Vad ger dig energi? Gör mer av detta och oftare!
Skulle kunna lägga till "och på ditt eget sätt". Det där sista är nog väldigt viktigt. Som Sussie påpekar så skall det ju "vara kul att blogga! Inga måsten, inga dåliga samveten och inga krav."

Det är för övrigt inte säkert att bloggandet är det viktigaste här i livet även om det ju, inkluderat med det virtuella umgänget med andra bloggare, ger en massa energi.

Måste också i sammanhanget uttrycka min beundran för "Selmas Granne-Sussie", "Harmoni-Jenny", "Spets&Snor-Helena", "Ranunkel-Marie" m.fl. som lyckats upprätthålla intressanta, inspirerande och väl uppdaterade bloggar under så lång tid. Anar för övrigt att bloggandet för dessa "pionjärer" såg lite annorlunda ut då än det gör idag - rätta mig om jag har fel. Jag inser att det fanns klart färre inredningsbloggare och därmed inte så många andra inredningsbloggare att förhålla sig till eller att kommentera/hälsa på hos. Man bloggade, fick fin respons, uppmuntrades att fortsätta, bloggade, fick fin respons o.s.v. Helt enkelt buskul!

Idag verkar hela bloggsfären växa exponentiellt - kurvan brantar upp mer och mer ju längre tiden går. Det blir liksom fler och fler att förhålla sig till och detta kan säkert skapa en viss press. Bloggande och kommenterande kan lätt tendera att bli en heltidstjänst ;)

Jaha Jenny, ännu en smått amatörpsykologisk/-filosofisk utsvävning från mig . . .

Morsning eller som Brunkullan med Mosipperötter brukar säga: "Over and out"

Peter :P