31 december 2009

Gott Nytt År!

Så här under de sista skälvande timmarna av 2009, vill jag önska just dig ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att du får möjlighet att fylla det nya året med det du själv önskar och att du får möjlighet, att göra de saker som gör dig glad och ger dig energi.


Den lilla kattkillen, som vi hade hemma hos oss tillsammans med hans tre syskon sommaren 2008, får symbolisera det nya året fyllt med nyfikenhet och möjligheter, det oskrivna bladet, det oförstörda, det skira och det vackra. Det faktum att han är vit - precis som sin mamma och sitt ena syskon - passade alldeles utmärkt här hemma där det mesta går i vitt ;) På så sätt får lillpysen också symbolisera vårt hemmasnickrande och bloggande, som kommer att fortgå även under 2010.

Ha nu en vidunderlig avslutning på 2009 så ses vi nästa år . . .

Peter

23 december 2009

God Jul och Gott Nytt År!

Jag vill helt kort önska dig och de dina en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Jag hoppas att såväl din julhelg som ditt nya år kommer att vara rofylld och innehålla väldigt få "måsten" och samtidigt en massa spontana infall. Glöm inte att försöka göra minst en människa om dagen glad. Beröm och uppskattning är gratis att ge och samtidigt något av det mest värdefulla att få.

Från oss alla till er alla . . .

Stort TACK till alla er som tittat in under året och dessutom lämnat trevliga kommentarer - jag blir oerhört glad av att läsa dem! Själv har jag pga tidsbrist tyvärr varit ganska dålig på att lämna avtryck efter mig även om jag frekvent besöker de flesta bloggarna på min lista.

Vi ses framöver . . .

Peter :P

07 december 2009

Skicka vidare (Pay It Forward)

Jag ser det nästan som min skyldighet att reprisera mitt tidigare inlägg och återigen uppmana dig att se filmen "Skicka vidare" eller "Pay It Forward", som den heter i original, nu på söndag den 13 december på Kanal 5 kl. 21.00.

Jag har i ett tidigare blogginlägg sagt "Glöm inte att göra minst en människa om dagen glad". Om alla i sin vardag skulle göra just detta, så skulle summan av kardemumman bli oerhört fin! Denna min lilla uppmaning vill jag betrakta som en strävan att göra något i Skicka vidare-andan. Det finns faktiskt en Pay It Forward-rörelse med bl.a. en sajt där man kan dela med sig av sina egna s.k. Pay It Forward-berättelser. Se gärna filmen innan du besöker sajten. Det är ju synd att helt avslöja handlingen . . .


Filmen beskrivs så här:

Eugene Simonet är lärare i samhällskunskap, han lever ett inrutat liv och är något av en pedant. Arlene McKinney är en ensamstående mor som bor med sin tolvårige son Trevor i ett fattigt område. Hon dubbelarbetar för att förbättra sitt och sonens liv. Trevor går i Simonets klass. En dag får han och de andra eleverna ett uppdrag av sin lärare, nämligen att försöka förändra något till det bättre i den närmaste omgivningen.

Ha nu en riktigt vacker Lucia-helg med mycket ljus och nybakta lussebullar! Och du, glöm inte att göra en människa glad idag . . . imorgon . . . och dagen efter . . .

Peter :P

20 november 2009

Reglar + pärlspont = TV-skåp

Willevira gissade rätt på min "bildgåta" i förra inlägget. Träskelettet av 45x45 mm reglar blev så småningom ett TV-skåp. Vi behövde bara komplettera med lite material först ;) Reglarna kläddes med pärlspont, fönstren anpassades och monterades, små luckor tillverkades och monterades, golvlist frästes, överkanten smyckades med svanhalslist och sedan var det bara målningen kvar. Vitt visste vi ju från början att det skulle bli - valet stod därefter som vanligt mellan kalkvitt och råvitt. Det blev den förstnämnda tonen för att passa de gamla fönstren, som vi i stort låtit vara som de var när vi fann dem i vårt uteförråd.


TV-skåpet är platsbyggt och fast monterat i golv och väggar. Innan vi kvistlackade och målade hela härligheten var jag tvungen att hyvla till fönstren för att anpassa dem till måtten på skåpet. Luckorna nedtill har tillverkats av planhyvlat virke och pärlspont, som limmats och skruvats samman och sedan försetts med gångjärn. Notera att skåpet har en lite udda/skev utformning för att vi skall få rätt tittvinkel mot TV'n.

Längst ned monterades en golvlist som frästes ur samma typ av virke som användes till luckorna. Upptill monterades en s.k. svanhalslist, som kom att bli en jättestilig krönlist. Från början var vi inne på att montera en hålkälslist längst upp men svanhalsen passade mycket bättre.

Bakom luckorna döljer sig nu musikanläggning, TV, DVD, parabolbox och Playstation samt en massa kablar. I botten har vi placerat en baslåda, vars ljud förstärks i hela skåpskonstruktionen. Längst upp har vi placerat den "toppmatade" musikanläggningen på en vinklad hylla. Därunder står TV'n och under den de tre ovannämnda apparaterna. Längst ned har vi placerat CD- och DVD-fodral. Kvar att göra är ett par lådor som skall härbärgera fodralen.


Som synes har vi ännu inte valt vilken typ av beslag vi skall ha. Småluckorna förses möjligen med gamla elisolatorer i porslin. När det gäller fönstren vet vi inte om vi skall behålla de befintliga beslagen eller byta till mer gammaldags varianter. Vi får se . . .

Ann lär visa skåpet i mer piffade bilder så jag nöjer mig så här. När sladdarna i skåpet dolts på ett smakligt sätt, öppnar jag fönstren och visar skåpet invändigt. Den här gången blir det inget kring våra snedtakslösningar - jag ber att få återkomma.

Om en dryg månad är det jul . . . härligt!

Peter :P

20 oktober 2009

Snedtak - hinder eller möjlighet?

Här hemma har vi som bekant nyligen invigt Elliots sängmöbel, som är platsbyggd under snedtaket på övervåningen. Tidigare har jag betraktat dessa ytor som ointressanta och i stort sett omöjliga att ta tillvara och möblera. Ändå visar det sig - när jag tänker efter - att vi på övervåningen nästan in absurdum tagit tillvara alla våra snedtaksförsedda ytor. Dessa ytor är ju uppenbarligen delvis ointressanta även för de statliga myndigheter, som skall övervaka och registerhålla hur vi medborgare har det i våra bostäder. Boytan beräknas ju bara ned till en viss takhöjd - inte sant?

Bild lånad från MormorRuthsAnn


Följaktligen har vi här hemma blåst myndigheterna riktigt ordentligt - big time alltså! Vi har ju lyckats tillvarata våra snedtaksytor så till den milda grad, att man inte ens kan se att här finns snedtak (nästan ;)

Vårt hus består av två mot varandra vinkelrätt ställda huskroppar vilket i skarven så att säga ger en dubbel snedtakseffekt. Denna skarvs golvyta kan betraktas som helt omöjlig att använda men inte här inte! Här har jag istället byggt in en förvaring för alla mina hand- och elverktyg inklusive skruv, spik, elartiklar, etc.

Dessutom har vi till Elliot byggt en rymlig "gå-in-garderob" (min direktöversättning av walk-in closet). I huset fanns när vi flyttade in ett avlångt rum, som tidigare användes som sovrum av en liten flicka. Vi valde att utrusta detta utrymme med väggfasta hyllor längs den raka sidan och en lång klädstång monterad i snedtaket på den motsatta sidan och vips så hade vi en ordentligt stor garderob med bra förvaring längst ned under snedtaket.

Nu kan man ju undra varför jag inte visar upp en massa bilder av detta snedtakseldorado. Jag kan då upplysa om, att jag avser visa upp snedtaksfinesserna i nästa inlägg - en cliffhanger liksom ;) En anledning till denna fördröjda bildvisning är i uppriktighetens namn, att jag inte hunnit fotografera varje utrymme och att det i skrivande stund är för mörkt för att kunna ta bra bilder. Jag ber alltså att få återkomma . . .

Visar istället två bilder av vår kommande . . . ja, vadå? Kan du se bortom de stående 45x45 mm reglarna och framför dig skapa en bild av vår tänkta "pryl"? Du kan väl gissa så avslöjar jag det rätta svaret nästa gång vi ses ?



För övrigt mår alla bra här hemma och lille Oliver utvecklas i snabb takt. Han äter sedan länge annat än bröstmjölk och har så smått börjat inta babymat gjord för 8 månaders bebisar. Jag har dessutom lyckats lägga honom för natten några gånger utan stöd från mamma Ann. Tidigare krävde han på ett förhållandevis övertydligt sätt närhet till mamma för att överhuvudtaget överväga att lägga huvudet mot kudden. Idag lyckades han och jag få honom från vaken krabat till sovande och snusande sötnos på 11 minuter blankt! Jag är oerhört glad över detta! Fram till nyligen har jag känt mig i det närmaste handikappad eftersom jag inte lyckats få honom att gå ned i varv inför natten - i synnerhet som han hittills inte accepterat att dricka välling. Det är spännande att se hur olika ens barn beter sig. Elliot båda drack välling och somnade hur enkelt som helst. Lille Oliver har för övrigt lagt sig till med (o)vanan att uttrycka eventuellt missnöje genom att utstöta avgrundstjut som påminner om de ljud jag förstått (?) att dinosauriebebisar utstötte på sin tid - ett starkt högfrekvent tjut med vriden diskant, som får flimmerhåren i mina öron att krullas. Snacka om att få ståpäls i öronen!

Ha en fin fortsättning på den vackra hösten!

Peter :P

18 augusti 2009

En bra och härligt inspirerande bygg- och husblogg!

Tänka sig, jag är med på TV4s hemmakanalen.se´s lista över inspirerande hus- och byggbloggar! I ingressen skriver man "Hitta dina favoriter bland bygg- och husbloggar - Förra veckan listade hemmakanalen.se 10 härliga inredningsbloggar. Den här veckan är det hus- och byggbloggarnas tur. Dröm dig bort bland husen och samla idéer till ditt hem."


Jag blev både glad och hedrad över att läsa mailet från Matilda Lundvall, webbredaktör på hemmakanalen.se, när hon meddelade den glada nyheten idag! Känns lika fint som att få någon form av utmärkelse . . .


Rubrikvalet får jag väl skylla på Matilda - det stod så i hennes mail ;D

För övrigt pysslas det en hel del här hemma. Elliots blivande rum piffas allt mer av Ann på temat "Vitt möter Svart" och planerna på den kommande väggen, som skall dela det stora allrummet i ett barnrum och ett mindre allrum, tar form. Utmaningen ligger i att bygga en vägg, som inte alltför mycket stjäl det ljus som två stora fönster släpper in i det nuvarande allrummet. Med största sannolikhet kommer väggen att förses med ett eller flera spröjsade fönster runt den allmogedörr som skall monteras mitt på väggen (eller hur Ann?).

Häromveckan diskuterade förresten Ann och jag hur husets olika rum bytt skepnad under de år vi bott här. Häng med nu och förundras - i tur och ordning har rummen förvandlats enligt följande:

  • Matsalen har varit sovrum, arbetsrum och målarrum
  • Gästrummet har varit gästrum, barnsovrum och arbetsrum
  • Vårt nuvarande sovrum har varit arbetsrum och pestrum (förråd)
  • Elliots tidigare sovrum har varit gästrum, är nu ett skrot- & målarrum och skall bli Olivers sovrum
  • Elliots nuvarande/kommande rum har varit allrum och sovrum
Vardagsrummet har dock förblivit vardagsrum hela tiden - detta gäller även köket och badrummet ;)


Avslutningsvis är jag riktigt glad över att min födelsedagspresent till Ann blev så uppskattad - inte bara av Ann utan även av andra. Väggtexten består av ett recept på Tarte Tatin, ett franskt bakverk som ger både Ann och mig härliga vibbar. Väggtexten är dessutom one of its kind - det finns bara den som sitter på väggen i vår matsal - kul!

Peter :P

20 juli 2009

Jag VILL ha stekt svan till middag!

Jag ber att få återkomma kring rubriken. Den refererar bl.a. till fruars listighet när det gäller att få saker utförda på hemmafronten ;)


Nu har vi till slut funnit lämpliga beslag till lådorna i Elliots nya sängmöbel. Det blev skålhandtag med en lätt rostig finish, som matchar beslagen på dörrarna. Förutom att få handtagen på plats, har Ann även målat lite text på respektive låda. Vi skrev ut texten på papper, kalkerade på lådorna och målade sedan svart färg med stadig hand och liten, styv pensel. Jag tycker att Ann gjort ett förträffligt jobb. Hon ville inom parentes sagt inte ha ett alltför lantligt/snirkligt typsnitt utan istället ett med en mer industriell känsla - det blev därför typsnittet "Stencil".


Som jag nämnt tidigare, har vi delat in de tre lådorna i sektioner för att kunna härbärgera Elliots olika leksaker i lämpligt stora fack. Lådorna är ganska stora (100 x 60 cm) och rymmer därför en hel del. Någon låda har delats in i två stora fack och en annan i sex fack enligt nedan. Varje låda är försedd med sex små hjul så att man enkelt skall kunna dra ut lådorna i sin fulla längd.

Vi har inte bestämt oss för om vi skall orka måla lådorna invändigt också. Tror inte att Elliot bryr sig i och för sig. Här har vi ännu inte gjort om den tillfälliga myshörnan till säng. Bilden längre ned visar dock ett första steg i den riktningen.


Naturligtvis har frågan kring golvets färg och material osökt dykt upp. Helst vill Ann byta ut golvet mot ett trägolv, vilket jag motsätter mig. Givetvis skulle det bli jättefint men det skulle också innebära en hel del arbete pga att utrymmet som helhet inte på något sätt kan beskrivas som fyrkantigt - en massa spännande vinklar och vrår får man på köpet. Ett alternativ skulle naturligtvis vara att måla golvet vitt på samma sätt som vi gjort i andra rum. Vi får se . . .

Här börjar Elliots säng så sakteliga skymta fram


Så var det detta med den stekta svanen. Jag vet inte om ni minns Povel Ramels (eller Hasse & Tages?) uppsättning där en bortskämd flicka/ prinsessa med hög stämma lät omgivningen förstå att "Jag VIIIILL ha stekt svan till middag!". Oavsett detta så var det precis denna scen jag kom att tänka på, när jag häromdagen läste vad en man ombetts av sin hustru att skapa där hemma.

Jag har ju ibland med glimten i ögat raljerat kring det faktum att Ann emellanåt har alltför vilda idéer när det gäller att fixa till här hemma. Inga överdrivet allvarliga saker även om en av de "värre" var förslaget om att flytta köket till andra änden av huset.

Ni som hängt med ett tag vet, att jag då och då nämnt altanbygge som ett typiskt hemmaprojekt där hustrur inte sällan driver frågan och till slut får mannen att ta tag i själva bygget. Häromdagen läste jag ett inlägg på ett byggforum där mannen ifråga inledde med: "Nu har frun bestämt sig för att trädäcket skall ha ett rutmönster vilket resulterar i att jag måste ha CC 60 i ett rutnät." I den mån du inte är bevandrad i att montera bärlinor och golvreglar under golv/altantrall kan jag berätta, att det innebär ett mycket omfattande arbete att regla upp för ett golv, som skall bestå av 60 cm trallbitar, placerade fem och fem i bredd, omväxlande 90 grader mot varandra.

Mannen ovan bad om råd om hur han skulle gå tillväga och jag dristade mig att bl.a. svara: "Mycket har jag gjort i mina da'r för att tillgodose hustruns önskningar när det gäller inredning och snickerier men hade hon lagt fram det här förslaget så hade jag sannolikt tittat fånigt på henne och sedan vänt på klacken". Ja, jag vet, det var inte så snällt sagt men någonstans går ju gränsen - eller? En annan svarade kort och gott: "Byt fru!" och det svaret var ju inte heller så konstruktivt även om svaret åtföljdes av en stor smiley.

Samtidigt kan jag i korthet konstatera, att med kvinnlig list och med tiden till hjälp kan Ann få mig att leverera det mesta. Men som sagt, någonstans går ju gränsen. Om du som "beställare" eller "utförare" vill dela med dig av dina omöjliga projekt, så tveka inte att använda kommentarsfältet nedan.

Nu har jag kvar en knapp veckas semester. Hoppas att du har ännu längre ledighet kvar eller snart skall påbörja din semester. För övrigt har lille Oliver, 4½ månad, fått prova på lite olika smakportioner. Mild havregröt, morotspuré och majspuré har stått på menyn. Han gillar rubbet ;)

Peter :P

P.S.
Om mannen och/eller hustrun i min beskrivning ovan av en händelse skulle läsa mitt inlägg och finna det tråkigt att jag på ett något sarkastiskt sätt refererar till deras interna altanprojekt, så är jag öppen för att ändra mitt inlägg. Okay?

28 juni 2009

Sängmonumentet, vita golv & skurgummeknän

Nu närmar vi oss slutfasen på projektet "Elliots nya säng". Nu är det ju inte bara en säng utan en säng kompletterad med två skåp och tre lådor under sängen. Snickrandet är avklarat, målandet likaså. Dörrarna på de båda skåpen har försetts med gångjärn och beslag för dörrstängningen. Det enda som kvarstår är att finna lämpliga beslag till lådorna - skålhandtag, knoppar, öglor eller något annat. Någon som har ett bra tips?

I väntan på att Elliot skall flytta in, har vi lagt ut ett härligt Lexington-täcke och kastat in några kuddar. Det blev en perfekt myshörna för hela familjen (2 x 1,05 meter). Notera gärna att Ann inte har någon som helst del i den obefintliga stylingen. Det är jag och ingen annan som försökt puffa upp kuddarna.





I övrigt har Ann drivit ett eget projekt med bistånd av sin far. Jag tyckte att tiden mellen idé och färdigställande var alldeles för kort - därför avstod jag att bidra med handkraft. Golven i vår lilla, sekundära hall samt vardagsrummet skulle slipas och målas vita. Slipning och målning är klar. Golven behövde strykas fyra gånger (!) och jag fick det tvivelaktiga nöjet att genomföra penselstrykning nr. 3 och 4. Jag slapp alltså inte undan med andra ord ;) Slutresultatet blev riktigt fint men vi har ännu inte ställt tillbaka inredning och möbler. Vi vill låta färgen härda några dagar först.

Här ser du ett par bilder lånade från MormorRuthsAnn (golven har målats endast 2 ggr nedan). De tidigare vackert gultonade (Narcisse) väggarna ser närmast smutsiga ut helt plötsligt. Det blir nog till att måla väggarna vita också . . .



För några veckor sedan genomgick jag en knäartroskopi, dvs en knäoperation genomförd via tre hål i vävnaden över knät. Man åtgärdade den mediala menisken och Plica synovialis. Allt gick bra och jag inväntar nu ett liknande ingrepp på höger knä. Tydligen har jag belastat mina knän lite för mycket i samband med skidåkning och gruppträning av olika slag. Jag var instruktör under många år med ca.10 pass i veckan och deltog intensivt i varje pass. Numer blir det en mer beskedlig mängd instruktörspass - 1 gång/vecka ;)

Innan ingreppet träffade jag den genomförande kirurgen för att han skulle känna på knäna och inte minst med tuschpenna markera vilket knä man skulle skära i. När han hade gjort vad han skulle, frågade han: "Står du på knä mycket?" Jag svarade: "Ja, jag snickrar ju en del hemma". Han följde då upp med den för mig numera klassiska meningen: "Du har knän som en skurgumma". Jag blev riktigt ställd och fattade inte riktigt vad han syftade på. När så min tvillingbror häromdagen var på besök, drog vi ner brallorna båda två för att vi och våra respektive skulle kunna jämföra våra knän. Skillnaden var påtagbar! Hans knän var lena och mjuka som en babyrumpa. Mina knän hade en förtjockad, grov hud och en tydlig tendens till valk under varje knäskål.

Tänk vad man får stå ut med bara för att man pysslar och snickrar en del här hemma! Jag avslutar således med en varning till alla män där ute: "Låt inte sambon/hustrun driva dig till alltför mycket knästående arbete i samband med era renoveringar! Om du ändå måste, glöm inte att använda tjocka knäskydd".

Ha det gott i den ljuva sommarvärmen!

Peter

02 juni 2009

Pappa kom ihåg i år . . .

Vid den här tiden förra året - dagen då Mors Dag firades alltså - startade jag dagen med att med rodnande kinder slå upp mina ögon, lämna sovrummet, gå ned för trapporna och med skuldmedveten blick sätta mig vid det dukade frukostbordet runt kl. 9. Missen, som jag får skylla på trötthet, resulterade så småningom i ett trevligt hål i väggen mellan kök och matsal. Vägen dit beskrevs av både Ann och mig själv. Slutresultatet kan man få en glimt av här.


Nåväl, i år undvek jag i varje fall direktiv för ett nytt snickeriprojekt i samband med intagandet av Mors Dags-frukosten. I år fullföljde jag ambitionen att faktiskt ställa väckarklockan och därefter vakna till dess signal. Väl uppe gick jag över till Elliots rum och väckte honom. Bara det är ju smått fantastiskt! I normala fall är det han som väcker oss - tidigt! - de övriga 364 dagarna under året.

Vi tassade ner till köket och jag bad honom att rita en teckning kring det foto av honom och lillebror jag limmat på ett papper. Han satte igång och själv smög jag ut i trädgården för att plocka lite blommor. Morgonen var för övrigt helt ljuvlig! Ljumma vindar, strålande sol, blå himmel, kvittrande fåglar, bräkande lamm och inte minst pipande fågelungar i fågelholken på lekstugan.

När jag sedan kom in för att sätta blommorna i en vas, fann jag för det första ingen vas (möjligen beroende på att Ann som bekant flyttar omkring våra prylar då och då ;) och för det andra fann jag inte heller något snöre att knyta runt blommorna. Det fick bli lite hederlig najtråd istället! Lite som att limma ihop ett pepparkakshus med hjälp av limpistol . . .


Frukosten åt vi sedan på farstukvisten i den varma brisen - helt fantastiskt behagligt! Lille Oliver hade dessförinnan fått sig en stadig mjölkfrukost och låg nu och sov sött i barnvagnen.

Nu kan man ju möjligen betrakta detta blogginlägg som en klapp på den egna axeln men jag ville bara dela med mig eftersom jag är så nöjd med, att jag faktiskt fick till något som kan kallas firande av Mors Dag. Sedan skall jag villigt erkänna, att det var Ann som fixade lunchen under tiden som jag snickrade på Elliots nya sängmonument. Sängen är snart färdigsnickrad - jag skall bara klä de tre lådfronterna med råspont.

Ja, vi säger väl så för nu. Ha det gott i sommarvärmen!

Peter :P

25 maj 2009

Det lilla snickeriprojektet löper vidare & altanbyggartider

Snickeriprojektet löper vidare och jag vill visa vad som hänt sedan sist. Som Syster Ruffa gissade, så handlar det om att bygga en säng åt storebror Elliot. Där Ann och jag sovit tidigare har vi ett snedtak, som passar alldeles utmärkt att bygga in. Således inköptes drygt 100 meter av vårt favvomaterial råspont (dim 17 x 95 mm) tillsammans med ca. 50 meter regel (dim. 45 x 45 mm) och en platta MDF (dim. 19 x 1220 x 2440).

Detta material kompletterades sedan med "lite" ankarskruv, Tremcos montagelim PL 600 och dyckert. Å vips, så hade vi början till en platsbyggd säng!

Från skiss . . .
. . . till bygge . . .

Nu är ju detta bara stommen men tanken är, att den inbyggda sängen skall ha en sorts garderob på varje sida med tre hyllor i varje samt tre med hjul försedda utdragslådor under sängen. Lådorna blir drygt en meter djupa och kommer därför att rymma en hel del prylar och leksaker. De skall delas in i sektioner så att Elliot kan hålla isär sina olika leksaker - LEGO där, trämekano där, bilar där å Flexitrax där liksom ;) Det hela är nästan klart men jag har inte hunnit ta bilder ännu. Du får hålla tillgodo med en skiss istället. Nå´nting så här skall det bli . . . givetvis vitmålat med Flüggers snickerilackfärg.


Så var det då altanbyggartider! För ca. ett år sedan uppmärksammade jag det faktum, att många i hus boende män i landet får en jagad och lätt stirrig blick under våren/försommaren pga att hustrun, sambon, älskarinnan eller motsvarande har beställt en altan av mannen. Har man inte byggt altan tidigare och dessutom gillar att surfa på nätet, så blir det till att klicka sig runt för att finna ut hur man skall sno ihop den där högt efterlängtade träkonstruktionen.

Jag var själv en sådan man - med lätt stirrig blick alltså - som för ca. tre år sedan sökte på nätet efter tips på hur jag skulle gå tillväga. Under mitt altanbygge tog jag en massa bilder och när bygget var klart, byggde jag en hemsida där jag samlade mina erfarenheter kring altansnickrandet - allt för att förenkla det hela för mina altanbröder där ute. Mitt altanbyggarinlägg på byggahus.se har nu lästs över 140.000 gånger (!) och besöksstatistiken på hemsidan talar sitt tydliga språk - i Sverige byggs det sanslöst med altaner under våren!

Här följer några favoriter i repris:




Förra året målade vi staketet vitt. Detta hade Ann längtat efter ända sedan jag drog i den sista trallskruven i altanen under sommaren 2006. Så här blev det:



Då återstår det bara att önska alla altansnickrande män och kvinnor lycka till framöver! Behöver du nå´t tips så är det bara att maila . . .

Eder Snickar-Peter :P

06 maj 2009

Nästa lilla projekt , våren & Oliver . . .

I all enkelhet vill jag visa ett par ofärdiga skisser, som skall bli underlag för kommande inköp av regelvirke, MDF och råspont. Jag tänker inte avslöja vad vi skall snickra ihop men det "lilla" projektet kan i alla fall kategoriseras som ett Småprojekt. Låt dig inte luras av de Faluröda tonerna - det hela skall givetvis bli vitt när det är klart ;)



Sedan måste jag bara visa vad vår trädgård smyckats med i samband med vårens ankomst. Både plommonträd, äppelträd och morellträd blommar för fullt och blommorna är ju så vackra! Samtidigt rusar det alldeles i närheten runt en grupp svarta lammungar, som fötts under en period av två-tre veckor. Jag tror mig ha sett fyra tvillingpar och tre små lamm utan syskon. Det känns nästan som om vi bor mitt i en sagobok! Bilder på lammen kommer senare - just nu är de små lite rädda för mig när jag smyger fram med kameran.




Avslutningsvis vill jag gärna visa ett par bilder på vår älskade lille Oliver. Vi var på ett dop häromdagen och mitt under dopfikat tog jag fram kameran och plåtade Oliver när han satt i bilbarnstolen. Det blev totalt ca. 50 bilder och mot slutet var han inte alls glad över att Pappa bara stod där och väntade ut den ledsna minen. På min dator har jag nu bilder på hela spektrat mellan glad och ledsen 2-månaders baby . . .


Ha en fin inledning på våren!

Peter :P

11 april 2009

Se filmen "Skicka vidare" (Pay It Forward)!

Helt kort vill jag varmt rekommendera dig att se filmen "Skicka vidare" eller "Pay It Forward", som den heter i original, nu på måndag den 13 april i Kanal 9 kl. 21.00. Om du inte har kanalen där hemma - hyr filmen.

Jag har i ett tidigare blogginlägg sagt "Glöm inte att göra minst en människa om dagen glad". Om alla i sin vardag skulle försöka göra just detta, så skulle resultatet totalt sett bli något fantastiskt! Denna min lilla uppmaning vill jag betrakta som en strävan att göra något i Skicka vidare-andan. Det finns faktiskt en Pay It Forward-rörelse med bl.a. en sajt där man kan dela med sig av sina egna s.k. Pay It Forward-berättelser. Se gärna filmen innan du besöker sajten. Det är ju synd att helt avslöja handlingen . . .


I TV-tablån beskrivs filmen så här:

Amerikanskt romantiskt drama från 2000. Eugene Simonet är lärare i samhällskunskap, han lever ett inrutat liv och är något av en pedant. Arlene McKinney är en ensamstående mor som bor med sin tolvårige son Trevor i ett fattigt område. Hon dubbelarbetar för att förbättra sitt och sonens liv. Trevor går i Simonets klass. En dag får han och de andra eleverna ett uppdrag av sin lärare, nämligen att försöka förändra något till det bättre i den närmaste omgivningen.

Det finns en och annan som menar att filmen är lite väl sentimental á la Hollywood men jag vill ändå uppmana dig att se filmen - budskapet känns så viktigt!

Avslutningsvis ber jag att få önska dig en riktigt Glad Påsk! Under Långfredagen blev jag förresten ordentligt solbränd efter att ha ägnat nästan hela dagen åt att med rötterna slita upp buskar, som missprydde stenmuren på framsidan av vårt hus. Snacka om slitgöra med spett, spade & yxa ;) Nu kommer jag somna riktigt gott!

Peter :P

01 april 2009

© Peters och Anns Projekt

Vi har ju som sagt just påbörjat ännu ett projekt här hemma. Inte ett projekt, som omfattar snickrande och målning. Inte heller ett projekt, som beräknas vara klart inom en vecka, tre månader eller ett år utan snarare kommer att fortgå under överskådlig framtid. Ja, man får väl kalla det ett livslångt projekt helt enkelt.


När det då handlar om att sätta etiketter på inlägg, som berör vår nyfödde son, så fungerar det helt klart inte med "Småprojekt" eller "Vitt". "Myspys" kan ju vara ett alternativ men det får nog kort och gott bli det sedan förr existerande "Barn". På så vis kan jag inkludera både storebror Elliot och lillebror Oliver när jag någon gång i bloggen lämnar projekterande och snickrande och istället berättar om de båda grabbarna. Har jag nämnt det förresten? Att han skall heta Oliver? Om inte så får jag väl avslöja det nu. Vår nyfödde son skall heta Oliver. Så, nu vet ni . . .


Ja, vad finns det mer att nämna kring "projektet"? Det har inletts lite trevande, precis som vilken annan relation som helst. Man försöker tolka de olika uttrycken och signalerna så gott det går även om det så här i början kan vara svårt att urskilja nyanserna i just det här spädbarnets gnyende/skrik/gråt. Det finns liksom inte så mycket att välja på men ändå blir det stundtals problematiskt att exakt tolka det för stunden aktuella behovet. När Oliver avger smackande ”läten” är det dock väldigt enkelt – då brukar jag överlämna honom till Ann för åtgärd och uppföljning (amning och rap). När jag är hemma brukar jag ta hand om den efterföljande putsningen och slutjusteringen (tvättning och blöjbyte).

Skillnaden mot förra gången - då Elliot var ett litet spädbarn - är onekligen, att man har viss rutin och därför inte behöver uppleva det som stressande, att Oliver ibland skriker när han inte omedelbart får det han vill. Det blir mer "Okay Oliver, jag hör att du låter men först måste jag byta din blöja så att din rumpa inte blir röd". Inte så svårt det heller . . .


Här följer förresten ett kortfattat onomatopoetiskt spädbarnslexikon, som kanske kan komma till användning.

Uhuhuääääää!
Kan betyda något av följande:
1. Jag är hungrig (vill äta)
2. Jag är trött (vill sova)
3. Jag har ont i magen (läs har gas i magen)

Svårigheten ligger här i att med en gång välja rätt åtgärd. Ofta får man prova sig fram för att uppnå full tillfredsställelse hos spädbarnet ifråga ;)

Under dagarna äter Oliver ofta, mycket och länge. Mamma Ann blir därför ganska "upptagen" under dygnets ljusa timmar. I gengäld blir sovpassen under nätterna i allmänhet relativt långa och det gör ju inget alls.

På BB fick vi och alla andra nöjet att prova en s.k. bärsjal att bära omkring vårt spädbarn i. Dessa tygstycken har jag tidigare bara sett på sta’n och jag har nästan varje gång rusat fram till mamman/pappan och frågat hur det är att bära barnet i ett sådant tygstycke. Alla har utan undantag sagt att det fungerar jättebra och jag har alltid tyckt att det sett så mysigt ut - både för barnet och för den som bär. Därför provade jag sjalen på BB så fort det gavs tillfälle - både Oliver och jag gillade konceptet. Väl hemma for jag iväg och köpte en bärsjal och vi har sedan dess provat oss fram för att få till en bra teknik vid själva knytningen så att säga. Tygstycket är ca. 5 meter långt och ½ meter brett. Det blir därför en hel del tyg, som skall ligga på plats innan det hela är klart. Jag förstår om en och annan man misströstar efter ett par försök . . .

Jag lånade några bilder på nätet för att visa hur det kan se ut. Visst verkar det mysigt?

Bilder lånade från www.stellaris.se

Ja, det var lite om våra första veckor som spädbarnsföräldrar (jodå, vi har gjort det här förut men det känns ändå ganska nytt och dessutom är Oliver en annan individ än Elliot) . Elliot är för övrigt en stolt storebror och han har ganska nyligen förstått finessen med att hjälpa till hemma. "Pappa, när jag hjälper till med att plocka av bordet så känns det i kroppen att det går fortare". En fördel med detta kan exempelvis vara, att man mycket snabbare får lov att spela "LEGO Star Wars" på Playstation ;)

Ha det bra där ute! Tänk bara på att se upp under dagen - idag är det 1:a April . . .

Peter :P

04 mars 2009

När lillen kom till jorden . . .

Mor & Barn sover fridfullt (skylt köpt hos Betty's)


Jag vill bara helt kort dela med mig av måndagens (2009-03-02) stora händesle. Bilderna får tala för sig själva. Allt har gått bra och vi är fortfarande kvar på BB. En kvinna som fött ett stort barn blir onekligen mer fysiskt påverkad än om barnet varit "normalstort" vid förlossningen. Lillprinsen vägde precis 600 gram mindre än Elliot vid födseln. Panodil och Voltaren ger dock avsedd lindring . . .

Nästan 5 kg vägde lillkillen vid födseln!


53 cm lång - 2 cm kortare än Elliot


Mor och barn mår bra!


Här finner du den officiella webbis-bilden. (sök på 2009-03-02 - Pappa Peter och Mamma Ann)

Vill också passa på att tacka svärmor och svärfar för de gångna veckornas "beredskapsläge". Ett stort TACK också till tvillingbror och H för deras hjälp när vi nu gått in i "skarpt läge". De tar storstilat hand om Elliot, Melvin & Sessan när Ann och jag tillsammans med lillen nu samlar oss på BB. Det känns väldigt bra att vi tre får möjlighet, att uppehålla oss i den lilla bubbla det faktiskt upplevs som, när vi så där försiktigt och smått trevande lär känna varandra i vårt lilla rum på BB. Pga RS-virus i stora världen, har våra nära och kära än så länge endast fått ta del av lillen via MMS-bilder och filmer. Elliot längtar efter sin lillebror och vi längtar efter honom . . .

Varm kram från Peter & Ann