11 april 2009

Se filmen "Skicka vidare" (Pay It Forward)!

Helt kort vill jag varmt rekommendera dig att se filmen "Skicka vidare" eller "Pay It Forward", som den heter i original, nu på måndag den 13 april i Kanal 9 kl. 21.00. Om du inte har kanalen där hemma - hyr filmen.

Jag har i ett tidigare blogginlägg sagt "Glöm inte att göra minst en människa om dagen glad". Om alla i sin vardag skulle försöka göra just detta, så skulle resultatet totalt sett bli något fantastiskt! Denna min lilla uppmaning vill jag betrakta som en strävan att göra något i Skicka vidare-andan. Det finns faktiskt en Pay It Forward-rörelse med bl.a. en sajt där man kan dela med sig av sina egna s.k. Pay It Forward-berättelser. Se gärna filmen innan du besöker sajten. Det är ju synd att helt avslöja handlingen . . .


I TV-tablån beskrivs filmen så här:

Amerikanskt romantiskt drama från 2000. Eugene Simonet är lärare i samhällskunskap, han lever ett inrutat liv och är något av en pedant. Arlene McKinney är en ensamstående mor som bor med sin tolvårige son Trevor i ett fattigt område. Hon dubbelarbetar för att förbättra sitt och sonens liv. Trevor går i Simonets klass. En dag får han och de andra eleverna ett uppdrag av sin lärare, nämligen att försöka förändra något till det bättre i den närmaste omgivningen.

Det finns en och annan som menar att filmen är lite väl sentimental á la Hollywood men jag vill ändå uppmana dig att se filmen - budskapet känns så viktigt!

Avslutningsvis ber jag att få önska dig en riktigt Glad Påsk! Under Långfredagen blev jag förresten ordentligt solbränd efter att ha ägnat nästan hela dagen åt att med rötterna slita upp buskar, som missprydde stenmuren på framsidan av vårt hus. Snacka om slitgöra med spett, spade & yxa ;) Nu kommer jag somna riktigt gott!

Peter :P

01 april 2009

© Peters och Anns Projekt

Vi har ju som sagt just påbörjat ännu ett projekt här hemma. Inte ett projekt, som omfattar snickrande och målning. Inte heller ett projekt, som beräknas vara klart inom en vecka, tre månader eller ett år utan snarare kommer att fortgå under överskådlig framtid. Ja, man får väl kalla det ett livslångt projekt helt enkelt.


När det då handlar om att sätta etiketter på inlägg, som berör vår nyfödde son, så fungerar det helt klart inte med "Småprojekt" eller "Vitt". "Myspys" kan ju vara ett alternativ men det får nog kort och gott bli det sedan förr existerande "Barn". På så vis kan jag inkludera både storebror Elliot och lillebror Oliver när jag någon gång i bloggen lämnar projekterande och snickrande och istället berättar om de båda grabbarna. Har jag nämnt det förresten? Att han skall heta Oliver? Om inte så får jag väl avslöja det nu. Vår nyfödde son skall heta Oliver. Så, nu vet ni . . .


Ja, vad finns det mer att nämna kring "projektet"? Det har inletts lite trevande, precis som vilken annan relation som helst. Man försöker tolka de olika uttrycken och signalerna så gott det går även om det så här i början kan vara svårt att urskilja nyanserna i just det här spädbarnets gnyende/skrik/gråt. Det finns liksom inte så mycket att välja på men ändå blir det stundtals problematiskt att exakt tolka det för stunden aktuella behovet. När Oliver avger smackande ”läten” är det dock väldigt enkelt – då brukar jag överlämna honom till Ann för åtgärd och uppföljning (amning och rap). När jag är hemma brukar jag ta hand om den efterföljande putsningen och slutjusteringen (tvättning och blöjbyte).

Skillnaden mot förra gången - då Elliot var ett litet spädbarn - är onekligen, att man har viss rutin och därför inte behöver uppleva det som stressande, att Oliver ibland skriker när han inte omedelbart får det han vill. Det blir mer "Okay Oliver, jag hör att du låter men först måste jag byta din blöja så att din rumpa inte blir röd". Inte så svårt det heller . . .


Här följer förresten ett kortfattat onomatopoetiskt spädbarnslexikon, som kanske kan komma till användning.

Uhuhuääääää!
Kan betyda något av följande:
1. Jag är hungrig (vill äta)
2. Jag är trött (vill sova)
3. Jag har ont i magen (läs har gas i magen)

Svårigheten ligger här i att med en gång välja rätt åtgärd. Ofta får man prova sig fram för att uppnå full tillfredsställelse hos spädbarnet ifråga ;)

Under dagarna äter Oliver ofta, mycket och länge. Mamma Ann blir därför ganska "upptagen" under dygnets ljusa timmar. I gengäld blir sovpassen under nätterna i allmänhet relativt långa och det gör ju inget alls.

På BB fick vi och alla andra nöjet att prova en s.k. bärsjal att bära omkring vårt spädbarn i. Dessa tygstycken har jag tidigare bara sett på sta’n och jag har nästan varje gång rusat fram till mamman/pappan och frågat hur det är att bära barnet i ett sådant tygstycke. Alla har utan undantag sagt att det fungerar jättebra och jag har alltid tyckt att det sett så mysigt ut - både för barnet och för den som bär. Därför provade jag sjalen på BB så fort det gavs tillfälle - både Oliver och jag gillade konceptet. Väl hemma for jag iväg och köpte en bärsjal och vi har sedan dess provat oss fram för att få till en bra teknik vid själva knytningen så att säga. Tygstycket är ca. 5 meter långt och ½ meter brett. Det blir därför en hel del tyg, som skall ligga på plats innan det hela är klart. Jag förstår om en och annan man misströstar efter ett par försök . . .

Jag lånade några bilder på nätet för att visa hur det kan se ut. Visst verkar det mysigt?

Bilder lånade från www.stellaris.se

Ja, det var lite om våra första veckor som spädbarnsföräldrar (jodå, vi har gjort det här förut men det känns ändå ganska nytt och dessutom är Oliver en annan individ än Elliot) . Elliot är för övrigt en stolt storebror och han har ganska nyligen förstått finessen med att hjälpa till hemma. "Pappa, när jag hjälper till med att plocka av bordet så känns det i kroppen att det går fortare". En fördel med detta kan exempelvis vara, att man mycket snabbare får lov att spela "LEGO Star Wars" på Playstation ;)

Ha det bra där ute! Tänk bara på att se upp under dagen - idag är det 1:a April . . .

Peter :P