28 juni 2009

Sängmonumentet, vita golv & skurgummeknän

Nu närmar vi oss slutfasen på projektet "Elliots nya säng". Nu är det ju inte bara en säng utan en säng kompletterad med två skåp och tre lådor under sängen. Snickrandet är avklarat, målandet likaså. Dörrarna på de båda skåpen har försetts med gångjärn och beslag för dörrstängningen. Det enda som kvarstår är att finna lämpliga beslag till lådorna - skålhandtag, knoppar, öglor eller något annat. Någon som har ett bra tips?

I väntan på att Elliot skall flytta in, har vi lagt ut ett härligt Lexington-täcke och kastat in några kuddar. Det blev en perfekt myshörna för hela familjen (2 x 1,05 meter). Notera gärna att Ann inte har någon som helst del i den obefintliga stylingen. Det är jag och ingen annan som försökt puffa upp kuddarna.





I övrigt har Ann drivit ett eget projekt med bistånd av sin far. Jag tyckte att tiden mellen idé och färdigställande var alldeles för kort - därför avstod jag att bidra med handkraft. Golven i vår lilla, sekundära hall samt vardagsrummet skulle slipas och målas vita. Slipning och målning är klar. Golven behövde strykas fyra gånger (!) och jag fick det tvivelaktiga nöjet att genomföra penselstrykning nr. 3 och 4. Jag slapp alltså inte undan med andra ord ;) Slutresultatet blev riktigt fint men vi har ännu inte ställt tillbaka inredning och möbler. Vi vill låta färgen härda några dagar först.

Här ser du ett par bilder lånade från MormorRuthsAnn (golven har målats endast 2 ggr nedan). De tidigare vackert gultonade (Narcisse) väggarna ser närmast smutsiga ut helt plötsligt. Det blir nog till att måla väggarna vita också . . .



För några veckor sedan genomgick jag en knäartroskopi, dvs en knäoperation genomförd via tre hål i vävnaden över knät. Man åtgärdade den mediala menisken och Plica synovialis. Allt gick bra och jag inväntar nu ett liknande ingrepp på höger knä. Tydligen har jag belastat mina knän lite för mycket i samband med skidåkning och gruppträning av olika slag. Jag var instruktör under många år med ca.10 pass i veckan och deltog intensivt i varje pass. Numer blir det en mer beskedlig mängd instruktörspass - 1 gång/vecka ;)

Innan ingreppet träffade jag den genomförande kirurgen för att han skulle känna på knäna och inte minst med tuschpenna markera vilket knä man skulle skära i. När han hade gjort vad han skulle, frågade han: "Står du på knä mycket?" Jag svarade: "Ja, jag snickrar ju en del hemma". Han följde då upp med den för mig numera klassiska meningen: "Du har knän som en skurgumma". Jag blev riktigt ställd och fattade inte riktigt vad han syftade på. När så min tvillingbror häromdagen var på besök, drog vi ner brallorna båda två för att vi och våra respektive skulle kunna jämföra våra knän. Skillnaden var påtagbar! Hans knän var lena och mjuka som en babyrumpa. Mina knän hade en förtjockad, grov hud och en tydlig tendens till valk under varje knäskål.

Tänk vad man får stå ut med bara för att man pysslar och snickrar en del här hemma! Jag avslutar således med en varning till alla män där ute: "Låt inte sambon/hustrun driva dig till alltför mycket knästående arbete i samband med era renoveringar! Om du ändå måste, glöm inte att använda tjocka knäskydd".

Ha det gott i den ljuva sommarvärmen!

Peter

02 juni 2009

Pappa kom ihåg i år . . .

Vid den här tiden förra året - dagen då Mors Dag firades alltså - startade jag dagen med att med rodnande kinder slå upp mina ögon, lämna sovrummet, gå ned för trapporna och med skuldmedveten blick sätta mig vid det dukade frukostbordet runt kl. 9. Missen, som jag får skylla på trötthet, resulterade så småningom i ett trevligt hål i väggen mellan kök och matsal. Vägen dit beskrevs av både Ann och mig själv. Slutresultatet kan man få en glimt av här.


Nåväl, i år undvek jag i varje fall direktiv för ett nytt snickeriprojekt i samband med intagandet av Mors Dags-frukosten. I år fullföljde jag ambitionen att faktiskt ställa väckarklockan och därefter vakna till dess signal. Väl uppe gick jag över till Elliots rum och väckte honom. Bara det är ju smått fantastiskt! I normala fall är det han som väcker oss - tidigt! - de övriga 364 dagarna under året.

Vi tassade ner till köket och jag bad honom att rita en teckning kring det foto av honom och lillebror jag limmat på ett papper. Han satte igång och själv smög jag ut i trädgården för att plocka lite blommor. Morgonen var för övrigt helt ljuvlig! Ljumma vindar, strålande sol, blå himmel, kvittrande fåglar, bräkande lamm och inte minst pipande fågelungar i fågelholken på lekstugan.

När jag sedan kom in för att sätta blommorna i en vas, fann jag för det första ingen vas (möjligen beroende på att Ann som bekant flyttar omkring våra prylar då och då ;) och för det andra fann jag inte heller något snöre att knyta runt blommorna. Det fick bli lite hederlig najtråd istället! Lite som att limma ihop ett pepparkakshus med hjälp av limpistol . . .


Frukosten åt vi sedan på farstukvisten i den varma brisen - helt fantastiskt behagligt! Lille Oliver hade dessförinnan fått sig en stadig mjölkfrukost och låg nu och sov sött i barnvagnen.

Nu kan man ju möjligen betrakta detta blogginlägg som en klapp på den egna axeln men jag ville bara dela med mig eftersom jag är så nöjd med, att jag faktiskt fick till något som kan kallas firande av Mors Dag. Sedan skall jag villigt erkänna, att det var Ann som fixade lunchen under tiden som jag snickrade på Elliots nya sängmonument. Sängen är snart färdigsnickrad - jag skall bara klä de tre lådfronterna med råspont.

Ja, vi säger väl så för nu. Ha det gott i sommarvärmen!

Peter :P